Lektionsmål Läsaren ska få en överblick över de olika typerna av förelägganden och förbud som finns i 11 kap. PBL och, på en övergripande nivå, kunskap om vad som skiljer dessa åt.
Reglerna om ingripanden mot olovliga eller farliga arbeten i 11 kap. PBL omfattar 14 olika typer av förelägganden och förbud. Förutsättningarna för tillämpning av respektive ingripande och vad byggnadsnämnden ska göra inom ramen för handläggningen av sådana ärenden varierar mellan de olika ingripandena. Det gör PBL:s regler något komplicerade att hantera i praktiken.
PBL:s 11 kap. innehåller fyra olika huvudteman: tillsyn, tillträde, ingripanden och påföljder.
Tillsynstemat omfattar dels utpekande av olika tillsynsmyndigheter, dels vad som respektive myndighet ska göra inom sitt ansvarsområde (2–5 §§). Inom detta tema finns också en särskild ärendetyp – ingripandebesked – där byggnadsnämnden i ett skriftligt besked redovisa om det i fråga om ett visst byggnadsverk har vidtagits någon åtgärd som enligt nämndens bedömning motiverar ett ingripande enligt 11 kap.
Tillträdestemat behandlar tillsynsmyndighetens rätt att få tillträde till fastigheter och byggnadsverk samt även rätten att få vissa upplysningar från den som är föremål för tillsynen (8, 8 a samt 9 §§). Inom ramen för detta tema finns också en rätt till tillträde för myndighet som framställer kartor för samhällets behov. Sammanfattningsvis kan sägas att rätten till tillträde och upplysningar varierar beroende på vilken myndighetsuppgift som ska utföras.
Påföljdstemat handlar om byggsanktionsavgifter, dvs. administrativa sanktionsavgifter som påföljd för att någon har utfört något i strid med PBL, anslutande föreskrifter etc. (51 – 63 §§). Dessa regler kompletteras av ett antal regler i plan- och byggförordningen.
Ingripandetemat – som är föremålet för denna PBL Nano – behandlar de olika typer av förelägganden och förbud som tillsynsmyndigheten kan använda sig av för att komma tillrätta med överträdelser av PBL, anslutande föreskrifter etc., ingripa mot vissa farliga byggnadsarbeten eller ingripa mot funktionskontrollanter och kontrollansvariga. Innan tillsynsmyndigheten fattar beslut om ett föreläggande, förbud eller ingripande mot en funktionskontrollant eller kontrollansvarig med stöd av 11 kap. är det ett antal frågor som myndigheten behöver utreda för att föreläggandet ska uppfylla de krav som ställs upp: Som exempel kan nämnas skillnaden mellan rivningsförelägganden (21 §) som kan användas när ett byggnadsverk är förfallet eller skadat i väsentlig omfattning och inte sätts i stånd inom skälig tid och rättelseförelägganden (20 §) som exempelvis kan tillämpas när något som uppförts i strid med PBL ska rivas, utan att det är fråga om förfallna byggnadsverk. Vad avser rättelseförelägganden får sådana inte användas om gått mer än tio år från överträdelsen. Tioårsgränsen gäller dock inte om överträdelsen är att någon olovligen har tagit i anspråk eller inrett en bostadslägenhet för ett väsentligen annat ändamål än bostadsändamål. Det finns också en regel om ”indirekt” preskription i 39 § första stycket 2 som handlar om när tillsynsmyndigheten kan begära handräckning från Kronofogdemyndigheten för ett genomföra en åtgärd som omfattas av ett föreläggande. Huvudregeln är här att handräckning inte får ges om det har gått mer än tio år från den överträdelse som föreläggandet avser. Huvudregeln är att ett ingripande riktas mot ägaren av ett byggnadsverk. Ett åtgärdsföreläggande kan däremot riktas mot någon som räknas upp i den personkrets som anges i 19 §. Motsatsvis kan ett visst ingripande inte riktas mot någon som inte är angiven som tänkbar adressat i respektive lagrum. I 37 § finns en uttömmande lista över vilka ingripanden som kan förenas med vite. Som exempel får inte förelägganden om underhållsutredning (18 §) eller lovförelägganden (17 §) förenas med vite. Alla föreläggandetyperna i 11 kap. kan genomföras på bekostnad av föreläggandets adressat. Däremot inte förbud eller ingripanden mot funktionskontrollant/kvalitetsansvarig. Det framgår av 27 §. En upplysning om tvångsutförande ska vara med i föreläggandet (11:28 PBL). Genomförande får inte ge upphov till oskäliga kostnader (28 § andra stycket). Ett beslut om ingripande gäller som huvudregel inte mot adressaten förrän det har vunnit laga kraft. För många av ingripandena kan det dock beslutas att den åtgärd som föreläggandet eller beslutet avser ska genomföras omedelbart, trots att föreläggandet inte har vunnit laga kraft (38 §). Denna möjlighet får självklart inte användas slentrianmässigt, det är sällan det är så bråttom att tillsynsmyndigheten inte kan avvakta till dess beslutet vunnit laga kraft enligt den vanliga ordningen. Undantaget från huvudregeln gäller förbuden i 25, 30, 31, 32, 32 a och 33 §. Dessa gäller omedelbart, om något annat inte bestäms i beslutet. I vissa, långdragna, ärenden hinner tillsynsobjektet överlåtas från den ursprungliga adressaten till en ny ägare innan det blir aktuellt att verkställa ingripandet. Frågan som då inställer sig är i vilken utsträckning beslutet gäller mot den nya ägaren. Reglerna om detta är något snåriga och återfinns i 46–48 §§. I vissa fall har tillsynsmyndigheten en skyldighet enligt lag att sända sitt beslut om ingripande till inskrivningsmyndigheten (IM) för anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Vilka beslutstyper som omfattas av denna skyldighet framgår av 40 §. Denna skyldighet är kopplad till frågan om ett beslut gäller mot en ny ägare. Det behövs inget särskilt beslut om att ett beslut ska sändas till IM – det är en lagstadgad skyldighet som är tvingande för tillsynsmyndigheten. Man ska också komma ihåg att meddela IM när ett beslut om ingripande har efterkommits, återkallats eller upphävts av överprövande instans. Då ska anteckningen nämligen tas bort. Det framgår av 42–44 §§.
|