Så kom den då, den första riktiga höstmorgonen. Sol från blå himmel och frisk, kylig, hög luft. Krispigt och klart. Sommar är alldeles, alldeles underbart men det är ändå något visst med nystartsenergin i augusti-septembers ljusa, svala mornar.
Det går alltid en ilning av både vemod och lycka genom mig, när jag känner den brända doften från fälten. Det händer inte lika ofta numera – jag vet för lite om hur odlingsmetoderna förändras men jag antar att man inte eldar på samma sätt numera. Doften hänger för mig ihop med barndomens skolstart, gula plommon direkt från trädet och förväntan.
Snart är allt skördat från åkrar och trädgårdar för året och om några veckor är det dags för mig att plocka in utekrukväxterna och ställa dem på vinterförvaring, ta fortfarande gröna tomater och hoppas att de mognar inomhus, klippa bort visset på sånt jag hoppas ska leva vidare och säkert fylla på en del jord.
 
Oavsett om du har haft en sommar av vila och fina upplevelser, en långtråkig sommar utan vänner och något att göra, en fattig sommar, en sommar så fylld av arbete att du inte hunnit tänka på annat – ja, oavsett allt, så startar ett nytt år nu.
Vi hinner ju med att ”fira nyår” ganska många gånger under ett år egentligen, inte bara den 31 december. Nyårsaftonens fyrverkerier skjutsar oss in i ett nytt år som ju mest är en siffra i en kalender, en tidmätare.
De andra årsskiftena lever verkligen i oss på ett annat sätt:
Vi firar födelsedag och kan stanna till ett ögonblick inför hur livet var, är och kan bli framöver – vi får börja på ett nytt år i våra egna liv.
Och varje år passerar vi livets årsdagar av andra slag, både sådana vi gärna vill minnas och sorgens dagar.
Den första söndagen i Advent startar kyrkans år om och vi blir påminda om att Gud finns med oss ännu ett år här och ger oss livet.
Så har vi då nystarten vid sommarens slut: nytt skolår för många, nytt arbetsår efter semester och nystart för aktiviteter och liv. Det är ett nyårsfirande för Vardagen.
 
Vardag är härligt. Det finns en frihet i att ha rutiner, gemensamma måltider som behöver ätas på bestämda tider för att passa in i schemat och en känsla för att det blir läggdags i tid när kvällarna blir lite mörkare igen. För det är ju vardagens relativa tråkighet som får oss att bli så glada när något avviker och blir till fest!
 
Jag vill önska dig en god höst. Och jag hoppas att du känner att du är en del av vår församlings liv. Vi är många som delar gemenskapen i gudstjänsten, kring musiken och konsten, över en kopp kaffe i och kring S:t Johannes kyrka. Och vi är en stor församlingsgemenskap tillsammans i alla våra tre kyrkor, med S:t Pauli och S:t Matteus.
Kom och låt oss dela liv med varandra – tillsammans är vi kyrkan i vardag och fest!
 
Än består sensommarkänslan ett tag till, får vi hoppas. Det kan fortfarande bli något dopp eller åtminstone en sån där kväll som bryter av vardagen när kvällsmaten packas i en korg och äts på stranden istället, medan solen sänker sig över sundet och Danmark.
Och jag tänker att Gud som lovar att alltid vara med oss och har en tanke med allas våra liv, tar hand om oss så som den gode trädgårdsmästaren pysslar om sina växter: lite mera jord där det behövs, klipper bort lite visset och sedan är det dags för vinter.
Vi får ta med oss sista versen ur sommarpsalmen 201, En vänlig grönskas rika dräkt, in i hösten:
 
Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt;
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis han, huld och vis,
mig sist ska omplantera
där inget vissnar mera.
 
Gisela Pernrup
Församlingsherde

Gudstjänster

I S:t Johannes kyrka firas det mässa vid flera tillfällen varje vecka. Mässa är en gudstjänst då man firar nattvard. På söndagar firas högmässa kl. 11, på tisdagar* firas Veckomässa kl. 12.10 och på onsdagar firas Gränslandsmässa kl. 17.30. 
Läs mer om de olika mässor på hemsidan.

*OBS! Ny dag för Veckomässan från 3 september.

Verksamheter

Kultur

Lunds studentsångare i ett skaralt program med musik av Pärt, Paletsrina, Fredberg, Sandström och Alfvén.

Följ med en av Sveriges mest uppskattade konsertpianister, Hans Pålsson, genom musikhistorien när han spelar och berättar om verk av Bach, Mozart och Beethoven.

Händer i församlingen