Tar du en tugga hur som helst, rullar upp den varv för varv, äter det saftigaste i mitten först och sedan ”kanterna” eller doppar du den i mjölk eller kaffe?
En sådan enkel fråga kan verkligen engagera oss människor och tongångarna kan gå höga om vad som egentligen är ”rätt eller fel”.
Precis i stunden kan jag absolut tycka att alla som inte snurrar upp kanelbullen varv för varv är helt ute och cyklar och nästan begår helgerån på detta underbara bakverk, men sedan slår det mig. Hur oerhört priviligierad är inte jag, och många andra, som kan uppbåda sådant engagemang över denna lilla bulle? Och ändå måste jag känna tacksamhet över att det inte krävs mer för att just känna tacksamhet.
För även om saker i mitt liv, vår stad och vårt land känns skeva, orättvisa och ibland helt fel, så har jag i alla fall en så pass trygg tillvaro att diskussionen om en vanlig liten kanelbulle kan bli dagens samtalsämne och kanske till och med en artikel i någon tidning.
8 oktober infaller Tacksägelsedagen, eller Tackdagen som dottern säger, och jag är tacksam för att bonden valde att odla vetekornet på åkern, för att sockerbetan fick växa i jorden, för kon som gav mjölk och smör (givetvis går det lika bra med havremjölk och margarin), för hönan som la äggen (går att utesluta), för kanelen som plockats och för bagaren som bakat (när jag inte orkar själv) och för regnet och för solen. Utan alla dessa komponenter skulle det inte bli någon smaskig kanelbulle att mumsa på. Och jag vet att jag inte skulle klara av att framställa allting själv.
Det räcker att jag tittar ut på vår lilla odlingslott för att se resterna av det som inte blev något denna sommaren. Ingen majs, gurka eller paprika utan bara lite potatis och tomater. Men det fina är att vi har fått ta del av årets skördar ändå. Genom en förfrågan på Facebook fick vi komma och plocka goda äpplen som blev till mos och chutney, av mina föräldrar har vi fått massor av små söta tomater och minipaprikor och av vänner har vi fått päron och plommon.
Jag inser att jag inte måste kunna allting själv eller ha ork för allting, för om jag vågar be om hjälp så finns det nästan alltid en medmänniska endast en fråga bort. Och det är här Gud finns, när jag vågar vissa mina svagheter och ber om hjälp. Då möts jag av en medmänniska, en bit av Gud förkroppsligad på jorden. Tacksamhet.

Nu i oktober kommer jag att se till att tända många levande ljus, tillåta mig själv att ta på en mysig tröja och en filt om benen, sänka tempot och låta hösten träffa mig. Jag är redo för soliga höstdagar, krispigare luft, doften av söt mylla som fyller mina näsborrar, se hur träden skiftar färg och höstrusket (även om jag kommer att klaga på regnet och blåsten när jag måste ut i det).
Jag är tacksam för att jag får lov att känna så, trots alla orättvisor i vår stad, vårt land, i världen. Jag har inte glömt bort dem eller försökt förtränga dem, långt ifrån. Jag ber för dem, gråter med dem, lyssnar på dem, tröstar dem och gör vad jag kan för att förändra.
Men efter en dag då jag fått möta flera människor och fått ta del av deras livsöden, deras livssituationer, deras livshistorier och fått torka tårar, ge en kram, en önskan om bättring - behöver jag få ladda om. Och i oktober blir det allra helst med en nybakad kanelbulle som jag rullar upp varv för varv.

Må väl!

Therese
assistent och informatör i S:t Johannes kyrka

Verksamheter

Skulle du vilja testa på att vara konsertvärd, kyrkvakt, gudstjänstvärd eller fikaansvarig?
Besök S:t Johannes kyrkas hemsida för att läsa mer om de olika rollerna och skicka in din intresseanmälan.
Som frivillig i S:t Johannes kyrka fyller du en viktig roll i församlingslivet!

Vi ser framemot att träffa dig!

Läs mer om rollerna som konsertvärd, kyrkvakt, gudstjänstvärd och fikaansvarig på hemsidan.

Gudstjänst

Lördag 14 oktober kl. 17
S:t Pauli kyrka
 

Johan Agebjörn och Mikael Ögren träffas en gång i veckan för att komponera drömsk ambientmusik och bada bastu. Musiken tar dem från vardagsstressen till andra världar, såsom fjärran länder eller en artefakt från ett annat solsystem.

Samarbetet har hittills resulterat i två album: We Never Came To the White Sea, ett soundtrack till en roadtrip genom ryska Karelen, och Artefact, ett inofficiellt soundtrack till Arthur C. Clarkes roman Rendezvous With Rama. Albumen är utgivna på amerikanska skivbolaget Spotted Peccary Music och har hyllats i recensioner i bl.a. Zero Music Magazine och AllMusic.

På scen tar de med sig en rad synthar och skapar atmosfäriska, meditativa ljudmattor. Musiken är inspirerad av bl.a. Jean-Michel Jarre, Biosphere och Brian Eno.

 

Fri entré.

 

Låt kroppen, själen och anden omslutas och uppfyllas av kyrkorummet och vila i klangerna från orgeln, gongar, klangskålar. Låt dig andas. Slappna av och fokusera. Låt tankarna komma och gå. Att bara få vara. Här och nu tillsammans med slagverkaren Tina Quartey och musiker Per Myrstener.
 

För den som önskar övergår meditationen kl. 16 i söndagens Paulimässa.