Jag hade kört till stan för att handla. I min tygkasse hade jag en liten vattenmelon, dinkelmjöl, plommon, croissanter och min vattenflaske. När jag lämnade parkeringen var jag glad över att det inte tog så lång tid, och efter att kommit ut ur stan så sträckte jag ut min hand för att ta vattenflskan. Då insåg jag att vattenflaskan och tygkassen inte var bredvid mig.

Jag vände och körde tillbaka. Vid parkeringen såg jag min tygkasse omkullvällt och överkörd. Jag var glad över att kassen stod kvar, glad över att jag bara hade prickat två plommon och en croissant med mina bildäck och inte vattenmelonen. Samtidigt så kunde jag inte låta bli att vara lite bitter över att jag kunde glömma att ta med kassen in i bilen, och sedan inte se till att bubbelkolla innan jag körde iväg. Dessutom började jag fundera över hur jag ska klara av någonting, när jag inte ens kan få med mig matkassen in i bilen. 

Jag brukar försöka komma ihåg att vi vet rätt lite om människor vi möter, hur deras dag har varit och vad som upptar deras tankar. Den person du möter har kanske kört över sin egen matkasse, låst in sina nycklarna i bostaden eller drabbats av något mycket svårare än så. Vi får göra vårt bästa att möta människorna i våra liv med ödmjukhet, respekt och omtanke. Det gäller både människan i spegeln och de runtomkring oss. 

Med det så säger jag välkommen tillbaks efter sommaruppehållet. Jag hoppas du haft många bra stunder att minnas de dagar allt inte går så bra. Hoppas vi ses vid några av de tillfällen som finns beskrivna längre ner i nyhetsbrevet.

Elsa Westberg (svensk präst i Nederländerna)