Östra kyrkogård i Malmö – Sigurd Lewerentz livsverk

I Malmö avgjordes 1917 en arkitekttävling om en ny kyrkogård. Det vinnande tävlingsförslaget ”Ås” lämnades in av Sigurd Lewerentz. Den unge arkitekten fick ett år på sig att bearbeta sitt förslag. Arbetet tog två år och sju månader och arvodet hölls inne av den missnöjde beställaren. Men byggnationen kom i gång och fram till 1969 ansvarade Lewerentz för alla större nybyggnader och förändringar på kyrkogården.

I det här nyhetsbrevet får du uppleva Östra kyrkogården i Malmö som i fjol firade 100 år. Vill du se alla detaljer, klicka på bilderna så öppnas de i ett större format.

Mycket nöje!

Från kaos till ordning

I slutet av 1800-talet började äldre hantverksmässigt utförda gravvårdar att ersättas av industriellt tillverkade gravstenar. Missprydande stenar i olika färger, storlekar och former bredde snabbt ut sig på landets kyrkogårdar. Snart höjdes kritiska röster mot förfulningen med krav på strängare regler för utformningen av våra kulturhistoriskt värdefulla kyrkogårdar. Resultatet avspeglas i det tidiga 1900-talets begravningsplatser som Östra kyrkogården i Malmö.

Lugnt runt om kring

När Lewerentz upprättade planer och skisser för kyrkogården lade han även fram önskemål om det omliggande området. Han ansåg att det var viktigt med en lugn och värdig ram runt kyrkogården och en fastställd stadsplan skulle förhindra nybyggen av fabriker eller ”förlustelselokaler” i närheten av kyrkogården.

Sankt Birgittas kapell skulle ligga på åsen

Den första byggnaden på kyrkogården uppfördes 1927. Lewerentz ville placera Sankt Birgittas kapell uppe på åsen men av ekonomiska skäl blev det i stället blygsamt inskuret i åsen. Kapellet lät han utforma i stram stil av nyantik klassicism. Noterbart är att det helt saknas fönster, förutom små gluggar i dörrarna med tonat glas. Idag används byggnaden främst av ortodoxa trosbekännare.

 

Knappheten som realitet och estetik

De två största byggnaderna på området uppfördes 1943. Exteriört är tvillingkapellen S:t Knut och S:t Gertrud en tydlig flört med Japansk arkitektur. Med två kapell kunde olika ceremonier nu genomföras parallellt med gemensam beredning och god logistik.

Under bygget av kapellen tvingades man till ständiga ändringar och kompromisser. Den främsta orsaken var den brist på material och restriktioner kring betong och järn som rådde under andra världskriget. I stället blev de dominerande materialen tegel och natursten med inslag av trä. Vissa val framstår som rent estetiska medan andra haft sin grund i praktiska överväganden.

 

Enkelhet där rummen flyter samma.

Genom att använda samma material utvändigt och invändigt suddade Lewerentz ut gränserna mellan det yttre och inre rummet. Ofta använde han samma material, utan regelbundenhet, på närliggande ytor som väggar, tak och golv.

Möbler och symboler är enkla och nedtonade för att underordna sig rumsligheten. Samma idéer går igen från gestaltningen av Östra kyrkogården som helhet.

 

Hiss från underjorden

Inför ceremonin förbereds kistan i undervåningen och förs med hiss upp i kapellet. Såväl hiss och truck som manöverrum är original sedan de togs i bruk 1943.

Som en liknelse till jordfästningen sänktes kistan ner till undervåningen i slutet av ceremonin. Men den delen av ritualen har numera upphört då den fick flera besökare att tro att kistan gick direkt ner till kremeringen.

 

Utbyggt Krematorie

I samband med uppförandet av tvillingkapellen 1943 genomfördes en utbyggnad av det befintliga krematoriet med toppmodernt kylsystem samt utrustning. Anläggningen togs ur bruk under 1990-talet och idag sker all kremering i krematoriet på Limhamns kyrkogård.

 

Blomsterkiosken - det sista mästerverket

Vid ingången till kyrkogården, precis utanför dess grindar, på Scheelegatan 38 ligger blomsterkiosken uppförd 1969. Lewrentz var över 80 år när han ritade den som blev hans sista verk, men också ett av hans mest kända.

Byggnaden är i nybrutalistisk stil, brutalismen har sitt ursprung från 50- talet och Le Corbusiers begrepp ”béton-brut”, franska för råbetong. Väggarna är utförda i rutmönstrad råbetong utan utsmyckning och hängrännor vilket bidrar till att byggnaden upplevs, ren, enkel och direkt i sin form.

 

Mästaren valde en anonym grav

Sigurd Lewerentz gick bort den 29 december 1975 och ända fram till sin död var han engagerad i Östra kyrkogårdens utformning. Hans sista önskan var att få bli begravd uppe på åsen. Men då det finns en gammal fornlämning där godkändes det inte av myndigheterna. Han valde då att bli gravsatt i en anonym grav, i en rabatt strax intill S:t Knuts kapell. Så där vilar han tillsammans med sin familj.

Sigurd Lewerentz (1885 – 1975)

Internationellt sett är Sigurd Lewerentz en av Sveriges mest uppmärksammade arkitekter och kanske framför allt känd för sin del i skapandet av världsarvet Skogskyrkogården i Stockholm. Han var verksam i sextio år men drev aldrig ett stort ritkontor. De utförda arbetena är relativt begränsade men visar upp en stor bredd – från möbler, tapeter, gravstenar och reklam till villor, arbetarbostäder, kontor, butiker, hotell, fabriker och religiösa byggnader samt stadsplaner.

Lewerentz ansåg länge att det svenska arkitekturklimatet var uselt. Efter ett par allvarliga besvikelser drog han sig på 1940-talet tillbaka för att ägna över ett decennium åt att tillverka fönster, dörrar och glaspartier enligt det av honom utvecklade och patenterade byggsystemet Idesta.

På ålderns höst ritade han Markuskyrkan i Björkhagen och S:t Petri i Klippan. De ikoniska kyrkorna räknas än idag till de främsta verken i svensk arkitekturhistoria. Den enkla tonen i dessa två kyrkor känns också igen från Östra kyrkogården i Malmö.

Om du har möjlighet kan jag rekommendera ett besök på utställningen ”Sigurd Lewerentz: Dödens och livets arkitekt” på ArkDes på Skeppsholmen i Stockholm som pågår till 28 augusti 2022.

Lasse Olsson Photo fotograferar och filmar arkitektur, inredning, och belysning. Mitt nyhetsbrev kommer ut 4-6 gånger per år och presenterar fotograferade projekt.

Klicka här om du vill läsa mina tidigare nyhetsbrev.