|
|
Det har varit en omvälvande vårsäsong. Jag skulle ljuga om jag inte sa att det i perioder har varit tungt. Stressen och ovissheten som två påtagliga effekter Coronapandemin orsakat min verksamhet. Och allt som ställdes in, arrangemang efter arrangemang likt en dominoeffekt tills att det planerade schemat var rensat. Situationen har verkligen visat hur sårbart scenkonstfältet är. Samtidigt hur starkt befolkat det är av skarpa och handlingskraftiga personer. Gång på gång har jag inspirerats och imponerats av hur konstnärer och verksamheter tacklat de nya förutsättningarna. För en konstform som bygger på fysiska möten, kroppskontakt, närvaro och att dela ett rum och ett nu, innebär social distansering att omöjliggöra själva fundamentet. Samtidigt är vi danskonstnärer tränade att vara anpassningsbara, i ständig rörelse, lösningsorienterade och stjärnor på att arbeta utifrån knappa och knöliga förutsättningar. De har vi gjort även denna gång. Det har varit ett hårt slag mot många enskilda konstnärer och verksamheter. Priset är högt. Jag tillhör inte de värst drabbade. Jag känner mig på många sätt priviligerad. Samtidigt önskar jag ingen den vånda jag hade i mars. Då befann jag mig i en situation där jag inte visste om jag skulle behöva sätta mitt företag i konkurs och inte kunna betala ut löner till mina anställda när intäkterna försvann på löpande band. En enormt jobbig sits för mig som arbetsgivare. Tack och lov blev det inte så illa. Men det visste jag inte då. Den här våren har visat tydligt på brister i både scenkonstens infrastruktur och konstnärers möjlighet att få ta del av samhällets trygghetsystem. Fast också att det finns aktörer som agerar och tar tydlig ställning för oss scenkonstnärer - för utan oss ingen scenkonst. Vi konstnärer hamnar ofta längst ner i näringskedjan trots att vi är själva förutsättningen. Det har varit betydelsefullt att erfara att det inte alltid behöver vara så. Att konst och kultur är livsviktigt är givetvis ingen nyhet för mig. Ändå har den vetskapen vuxit sig ännu starkare i mig. När möjligheterna till social samvaro begränsades har jag upprepade gånger tackat litteraturen för umgänget den här våren. Så tack alla författare för att ni skriver. Vad som också räddat mig är skogen igen och igen och igen. Och skogen blir också temat för mitt nästa verk »Kvinnor och skog«.
Jag har tacklat den här våren genom att blicka framåt. Jobba vidare. Och genom samtal grunda mig. Tillsammans med andra. Jag känner mig faktiskt mer inspirerad än någonsin och hundraprocentigt dedikerad mitt arbete. Bortsett från administrationshögen, krishanteringen och all den omplanering och logistik som den inställda verksamheten genererade, har det givits utrymme för reflektion och fördjupade samtal med mina medarbetare. Något jag värdesätter och hoppas kunna prioritera också i framtiden. Det är en viktig ingrediens för ett hållbart arbetsklimat. Jag är också oerhört tacksam att jag inte drivit verksamheten helt själv utan tillsammans med en producent. Det hade varit en mardröm att gå igenom den här våren på egen hand. Vårsäsongen blev något helt annat än planerat. Det finns en sorg över all den verksamhet som inte kunde genomföras. All den publik vi inte fick möta. Den nypremiär och turné av »Bättre folk« jag och mitt team såg fram emot. Efter många års outtröttligt arbete skulle den äntligen äga rum. Jag tror inte att entusiasmen varit större. Vi fick en fantastisk repetitionsprocess och hann fram till premiärveckan. Jag hoppas innerligt att »Bättre folk« får möjlighet att gå hela vägen nästa år. Det arbetar vi för nu. Nypremiärer på det fria dans- och koreografifältet hör till ovanligheterna så det känns extra angeläget. Jag längtar intensivt efter att få vara tillsammans. Efter fysiska möten. Att andas samma luft och dela svettiga rum. Hela mitt väsen ropar efter att få stänga datorn. Den här våren har verkligen maximerat skärmtiden för att kunna genomföra allt distansarbete. Det känns som att min skärm snart immat igen totalt och det verkar vara en liten proteströrelse att inte rengöra den. Jag ser det som ett tecken att det är dags för semester och att hoppa ut i grönskan och förbli där ett tag. Ta hand om varandra. Håll avstånd. Håll ut. Ha en fin sommar! Vi hörs i höst. Och förhoppningsvis kan vi snart ses! - MHS - |
|
|
En medborgerlig rättighetsrörelse som gör massivt intryck just nu är Black Lives Matter. Henniskor världen över har deltagit och deltar i manifestationer digitalt och på gator i solidaritet med Black Lives Matter i USA och globalt. Det var ett våldsamt polisingripande i maj som ledde till afroamerikanen George Floyds död som utlöste de massiva protesterna mot polisvåld och rasism.
Förhoppningsvis har reaktionerna lett till ett uppvaknande. Det finns inga ursäkter att vara passiv. Vi måste ta itu med den utbredda rasismen. Ett gigantisk arbete ligger framför oss. Fast var ska en börja med den strukturella rasismen som genomsyrar hela samhället? Någonstans är svaret. Det finns massor av bra antirasistiska resurser på internet.
MHS kommer under hösten att gå kursen »Att leda för jämlikhet - om aktiva åtgärder mot etnisk diskriminering«. Den är ett initiativ mellan konsulten och utbildaren Anna Adeniji och organisationen Inclusion Academy. Kursen vill ge chefer verktyg att behandla etnicitet lika professionellt som de andra diskrimineringsgrunderna samt kompetens att kommunicera kring rasism och etnisk diskriminering med fokus på förebyggande arbete.
Läs mer om:
Black Lives Matter
Anna Adeniji
Inclusion Academy
Lyssningstips:
Kan vi prata om vithet - en samtalspodcast med Lovisa Fhager Havdelin och Barakat Ghebrehawariat
|
|
Vaska kraft av Ellen Söderhult
|
|
Närma dig verket »Bättre folk« genom att läsa eller lyssna på Ellen Söderhults essä »Vaska kraft«.
MHS bjöd in Söderhult att skriva om »Bättre folk«. Texten var tänkt att samexistera med verket under vårens turné. Nu blev det ingen nypremiär så texten får leva sitt eget liv tills dess att »Bättre folk« kan entra scenen.
Lyssna HÄR och läs HÄR.
Mer information om Ellen Söderhult HÄR.
|
|
|
I höst inleder MHS sin satsning på mentorskap. Hon startar »Mentormåndagar« - ett koncept där scenkonstnärer en måndag i månaden kan boka upp sig för mentorsamtal. Bokningen för »Mentormåndagar« öppnas efter sommaren. Håll utkik på webbsidan, Instagram och FB för uppdaterad information. MHS kommer även att erbjuda ett par scenkonstnärer ett längre mentorskap under ett års tid med tio mentortillfällen. Ansök genom att mejla ett personligt brev i PDF-format där du berättar om dig, ditt konstnärskap och vad du önskar av ett mentorskap. Mejla senast den 16:e augusti till mentor(@)malinhellkvistsellen.se. Märk mejlet 'ansökan'. Urval sker. Alla sökande får svar. Mentorskapet är ett sätt att dela med sig av kunskap, erfarenhet, tankar och tid - ett sätt att skapa nätverk, utbyte och sammanhang utan produktionssyfte. |
|
|
|
I höst inleder MHS researcharbetet för sitt nya verk »Kvinnor och skog« - en queer koreografisk skogsstudie. Med »Kvinnor och skog« vill MHS erfara skogen som radikal plats, queert rum, livsviktigt utrymme och hotad miljö. MHS vill lyfta kvinnors relation till skogen, arbete med den och rörelse i den ur ett historiskt, samtida och framtida perspektiv.
Mer information om »Kvinnor och skog« kommer i höst!
|
|
|
MHS söker en producent till verksamheten. Hjälp gärna till att sprida ordet! Annonsen hittar du HÄR. Tusenfalt tack till Anne Koutonen som arbetat som producent i verksamheten i sju år och lyckönskningar när hon nu ska röra sig i nya mönster! |
|
|
MHS driver tillsammans med koreograferna Tove Sahlin, Helena Franzén, Katja Seitajoki, Per Sacklén, Katarina Eriksson och Charlotte Engelkes Skeppsholmsstudion belägen på Skeppsholmen i Stockholm. Skeppsholmsstudion har utlyst sommarens studioresidens för dansare och koreografer. Det inkom många intressanta ansökningar. Studiobehovet är stort. Residensen tilldelas Amina Szecsödy, Adam Seid Tahir och Sanna Söderholm.
Skeppsholmsstudion på FB HÄR. |
|
|
Hagar Malin Hellkvist Sellén/MHS har verkat som koreograf i snart tjugo år och etablerat sig som en tydlig feministisk och queer röst inom svensk samtidskoreografi. Hennes arbete utforskar koreografi som en kroppslig och språklig praktik och omförmulerar gränserna för vad som är möjligt. MHS intresserar sig för kropp, identitet och marginaliserade avsnitt i vår historia och samtid. Hon är bosatt och har verksamheten baserad i Stockholm.
Bland MHS verk kan nämnas »Flottarkärlek« (2019), »Parveln« (2017), »Missionären« (2016), »Jag minns dig som du var då« (2014), »Inom rimliga gränser« (2010), »Rosa löften« (2008), »Bättre folk« (2006) och »Dom ger tanken kropp« (2003). Verksamheten stöds 2020 av Kulturrådet och Konstnärsnämnden.
Bild: Skärmbild från filmen där dansaren Pernille Holden gör rörelsematerial ur Bättre folk på Sørenga under karantän i Oslo april 2020.
|
