Av Vassula

I litteraturen om Medjugorje berättas hur vår Välsignade Moder säger till visionärerna att en muslimsk kvinna vid namn Pasha är den heligaste personen i byn. Visionärerna svarade: ”Men Pashaisa är Muslim”, och Maria erkänner detta faktum. Detta tillkännagivande blev en märkbar upptäckt för dem som följer Medjugorjes budskap från vår Fru av Fred.

Men låt oss försöka förstå varför Vår Fru har valt att ta upp detta. Vilket var Vår Frus avsikt med att ta upp ett sådant omvälvande ämne? Försöker Hon lära oss att vi gör bäst i att inte döma människor utifrån utseende, hörsägen eller religion därför att det skiljer sig från Guds dömande som söker hjärtats innersta? Betyder detta att Gud är orättvis? Aldrig! Sa Han inte till Moses: ”Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig mot.”2 Mos 33:19?

Vi får aldrig glömma att aposteln Paulus råder oss i Skriften i Rom. 14:10: ”Hur kan du då döma din broder? Eller hur kan du förakta din broder? Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol.” Därför, låt oss minnas vad som stod i Jes. 55: 8–9: ”Mina planer är inte era planer och era vägar inte mina vägar, säger Herren. Liksom himlen är högt över jorden, så är mina vägar högt över era vägar, mina planer högt över era planer.” Gud dömer inte utifrån religionstillhörighet utan utifrån den moral och dygd som personens hjärta innehåller. Kan det bero på att denna kvinnas hjärta var rent och som ett barns? Kan det även vara så att hon har älskat Gud och alla människor omkring sig?
Låt mig också påminna er om vad Jesus sa i budskapen SLIG: ”en gång har Jag sagt att på Domens Dag kommer var och en att dömas efter det mått av kärlek som de har haft under livet på jorden;” (5 augusti 2000).

Naturligtvis fanns det kristna som tvivlade på att detta budskap från Medjugorje kom från vår Välsignade Moder, därför, återigen, när Himlen erbjuder oss att se Guds sätt att döma så är det totalt annorlunda jämfört med vårt eget sätt att döma. Vår stolthet och våra befästa fördomar gentemot andra ger inte så lätt vika. Vi föredrar att tvivla på vad Jesus och vår Välsignade Moder säger i sina budskap hellre än att acceptera dem, lita på och tro på Guds rättfärdighet.
Därutöver, låt oss betrakta ett annat budskap från Fredens Drottning i Medjugorje där Hon förklarar för visionärerna att Gud är en Gud för alla och att det är människor som gör åtskillnad. Det här är vad den Välsignade Jungfru Maria säger när Hon även ”betonade religiösa personers brister, särskilt i små byar som - exempelvis – här i Medjugorje där serbiskt ortodoxa och muslimer är separerade från varandra,” sa visionären Mirjana DragiĈević Soldo. ”Denna separation är inte bra. Madonnan betonar alltid att det finns bara en Gud, och att folk har framtvingat onaturliga separationer. Man kan sannerligen inte vara troende och en sann kristen om man inte respekterar andra religioner också.” (Daniel Maria Klimek, Medjugorje and the Supernatural: Science, Mysticism, and Extraordinary Religious Experience, Oxford University Press 2018, s. 41.)

Alla på denna planet tillhör Gud och är Guds barn. En annan visionär, Vicka, förklarade på vilket sätt vår Fru fick henne att förstå vår skapelse. Hon sa: ”Det finns ingen slump. Allt är Guds plan. Innan Gud skapade denna värld, planerade Han in varenda en av oss. Vår Välsignade Moder talade om för mig att Han kände oss. Han gav oss namn innan Han skapade världen. Varenda en av oss är helt känd och älskad innan vi placeras i våra mödrars mage. Han valde ut ett särskilt århundrade där vi skulle födas: nationalitet, familj, könstillhörighet, våra styrkor och svagheter. Allt vi är och har är gåvor från Gud.” (https://www.medjugorje.com/medjugorje-today/medjugorje-headlines/targedy-of-realization.html)

I ett annat avsnitt avslöjade vår Välsignade Moder för visionärerna i Medjugorje: ”Säg till denna präst, säg till alla människor, att det är ni på jorden som är delade. Muslimer och de Ortodoxa, även Katoliker är alla LIKA inför min Son och mig. Ni är alla mina barn. Det är sant att alla religioner inte är lika, men inför Gud är alla lika. De som inte är Katoliker är också varelser skapade till Guds avbild, och bestämda att en dag återförenas i Guds Hus”. (The Final Harvest, Weible s 85–86).

Det är nödvändigt att förstå denna skillnad. Vår Fru av Fred säger till oss att alla religioner verkligen inte är jämlika, men alla människor är jämlika inför Gud. Doktriner och själar är inte samma sak, så vi ska aldrig blanda samman dessa båda aspekter. Här nedan återges en intervju från februari 1983 med visionären Ivanka Ivankovic och Fr. Svetozar Kraljevic (Fr. Michael O´Carroll, Medjugorje: Facts, Documents, Theology, s 254).

Fr.: Det är viktigt att troende människor, oavsett tillhörighet, inte vänds emot varandra. Berätta mer om detta! Vad sa Madonnan om detta? I.: Madonnan sa att religioner är separerade på jorden, men att människor med olika religionstillhörighet är accepterade av hennes Son.
Fr.: Betyder det att alla människor kommer till Himlen? I.: Det beror på vad de förtjänar.
Fr.: Ja, men många har inte hört talas om Jesus. I.: Jesus känner till allt det, det gör inte jag. Madonnan sa att i grunden är alla religioner lika, men många har själva tagit avstånd på grund av religion, och blir då varandras fiender.
Fr.: Jag tackar dig, Ivanka, för denna pratstund och vittnesbörd.

Så nu vet vi och vi borde ha insett att inget kan undfly Gud och inget uppstår av en slump. Vi borde sluta att ifrågasätta Gud! Guds handlingar är inte slumpmässiga. Gud kände oss innan vi var födda. Han visste allt om oss. Som Han sa i budskapen Sant Liv i Gud: ”Jag kände er innan ni föddes.” (2 februari 1987). Ibland tenderar vi att uppfatta denna mening symboliskt eller så försöker vi att tolka på andra sätt, men det borde vi inte göra. Han kände oss verkligen innan vi var födda. Paulus bekräftar i Fil 3:15-16: ” Om ni har en annan mening på någon punkt skall Gud upplysa er även där. Men låt oss fortsätta på den väg som fört oss hit.”

Jag föddes den 18 januari, som de flesta redan vet. Detta datum, som Gud valde för min födelse, är signifikant för den apostoliska missionen som Han avsåg att ge mig för att kalla alla kyrkor att försonas och enas i sin olikhet. Den 18 januari är den första dagen i veckan för universell bön för Enhet. När jag föddes var denna dag även avsatt för firandet av aposteln Petrus Stol.

I S:t Peters basilikan i Rom bevarar man fromt den vördnadsvärda reliken av S:t Petrus Stol, en gammal sittplats i trä, daterad till det första århundradet. Den romerska senatorn Pudens, som konverterade genom Petrus, gav honom stolen och där brukade Petrus sitta ned och undervisa när han befann sig i Rom fram till sin martyrdöd. Senare blev denna trästol en symbol för den påvliga auktoriteten och blev konsekvent använd av flera av hans efterträdare. Sedan 1653, på order av påve Alexander VII, placerades den ärevördiga stolen längst bak, högt upp i en absid i S:t Peters Basilika i Rom. Stolen har täckts med brons av Gian Lorenzo Bernini.

Herren ingöt i mig genom den Helige Ande önskan att försvara Petrus Stol, även om jag var född i en Grekisk Ortodox familj och fortfarande är Ortodox. Vi vet att Anden kommer och hjälper oss i vår svaghet och jag kunde inte vara svagare än vid den tid då Gud kallade mig. Jag var till och med oförmögen att fatta att jag en dag skulle komma att lyda kallelsen att ena och bli utsänd till många nationer och ropa ut till dem att: be, ångra sig, försonas, hålla fred och enas.
När jag försvarar påvestolen mot dem som rasande försöker att störta, även nu, påve Francis, ses jag av en del av mitt ortodoxa folk som en förrädare, en Judas.

Genom mitt samvete förenat med den Helige Ande övertygas jag om att vi ska förbli trogna mot denna Påve. Till och med när Jesus blev upprörd över att kristna kritiserade påven och gav mig ett budskap att skicka ut kunde de, som redan hade en negativ inställning till påven, inte tro att budskapet kom från Kristus. En del till och med drev med mig, inte bara för att jag är Ortodox utan för att jag försvarar Petrus Stol och påven själv, men också, ironiskt nog, för att samma personer som omger Stolen förföljer mig. Jag tjänar inget på att försvara Petrus Stol och påven, men den Helige Ande uppmanar mig att göra så. Inte desto mindre var Gud hela tiden medveten om att detta skulle hända. Han talade om för mig från allra första början av min kallelse att sådan förföljelse skulle inträffa och det är därifrån min styrka kommer: medveten om att Gud är på min sida är jag inte rädd. Jag varken vacklar eller oroar mig därför att Han har kontroll över allt.

Utöver Guds plan med vår födelsedag är även det namn vi bär viktigt. Mitt namn Vassiliki, betyder kungens dotter, eller kunglig. Mitt andra namn som är Paraskevi har också en symbolisk betydelse: ’bered väg för Herren’. På grekiska betyder det också ’fredag’ en dag i veckan. Jag har förberett vägen för Herren med hjälp av den Helige Ande som säger att Jesus återkomst är nära förestående. Genom att sprida Hans budskap runt hela världen kallas alla att ångra sig och omvända sig; en kallelse att förvandla sina liv till en ständig bön; en kallelse för kyrkorna att förena sig och ta in informationen om att detta är de sista dagarna av nåd från Gud. De borde vara förberedda och be; de borde förenas eftersom vi är på randen till de dramatiska händelserna som förutsagts!

Jag har delat med mig av mina andliga erfarenheter om när Gud, vår Fader, för första gången närmade sig mig och talade till mig. När Han talade var det som om jag kände Honom. Som om jag hade mött Honom förut. Och inte bara det, Han fick mig att känna mig säker och att jag var hemma, inte mitt hem på jorden utan mitt hem i Himlen. Plötsligt räknades inte min jordiske fader som förut, för han var ett instrument för att jag skulle bli till. Denna medvetenhet var inte bara en känsla i mig, utan jag visste! Jag visste inom mig, utom allt tvivel, att Gud är min sanna Fader och ingen annan. Jag var ben av Hans Ben och kött av Hans Kött. Och i tillägg till detta Kristi ord som kallade vår Skapare för Abba (pappa), vilket är så viktigt och så sant! Men har vi verkligen trängt på djupet i dess fulla betydelse och förstått det totalt? Jag visste i denna stund av salighet att jag verkligen tillhörde Gud, att jag kom från Honom, att jag var Hans säd och att jag var Hans.

Vad mera var, hur fantastisk Hans enkelhet var och Hans Faderliga sätt att tala till mig. Hans ömsinthet var så naturlig och så trösterik att den fyllde mig med värme och trygghet i Hans närhet. De få minuter som Han talade med mig kommer att vara ett värdefullt minne för evigt, för de är oförglömliga. Hans närvaro och sätt att tala till mig var som om det inte var för första gången, för Röstens tonläge var som om jag hört det förut! Det var så familjärt att jag kände mig besläktad med honom. I den stunden känner man sådan frid, trygghet och frihet som vi bör ha när vi talar med Honom, utan rädsla, i vetskap om att vi inte kommer att missförstås, för Han kommer att vara där för att lyssna på Sitt barn med glädje. Denna andliga, oförtjänta, erfarenhet av Gud Fadern fick mig att inse att jag vill vara nära Honom för evigt. Jag visste, utan ett spår av tvivel, att jag härstammar från Honom och att Han är min sanna Pappa!

Därför härstammar vi alla från Honom. Han är evig Kärlek. Som Han berättat i SLIG älskar Han alla på samma sätt oavsett om vem de är och i vilket land de föddes. I Honom finns inte ett spår av fientlighet, inte ett spår av fördomar eller spår av mörker för Han är rent Ljus. Så, med vilken rätt är vi fientligt inställda till folk som råkar ha en annan tro än den kristna? Vilka är vi att döma? Har vi blivit så högfärdiga och säkra på vår rättfärdighet att vi genom att hålla distans till andra, som praktiserar en annan tro, tror att vi gör det rätta och att det behagar Gud? Aposteln Paulus påminner oss i Rom 2:1: ”Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer.”

Om vi lever med fientlighet behöver vi bli helade. Herrens Ande håller ständigt och med kraft en väg öppen för att dra oss till besinning och försoning för att hålla fred med alla. Viktigast av allt, Jesus vill att vi visar Hans kärlek för alla och accepterar alla som Guds barn och älskar dem som Gud älskar dem. Vår Välsignade Moder har betonat detta i många av sina budskap till visionärerna i Medjugorje och som undervisning för oss alla.

Jesus ledde mig i min mission steg för steg, mycket milt. På det sätt som Han förberedde en sådan som mig är inget mindre än ett mirakel: att undervisa mig som ignorerat Skriften, struntat i kyrkliga frågor, varit totalt ointresserad av religion och aldrig ägt en katekes, en person som aldrig bett en bön eller gått till kyrkan och som bara levt ett jet-set-liv. Hans Gudomliga instruktioner ledde mig sakta in i den riktning Han ville, att bli ett med Honom: ”Tillåt Mig att forma dig till den Jag önskar…” brukade Han säga till mig. Han ville att jag skulle vara ett vittne för enhet, eller som Han sa: ”en enhetens ikon”. Han vill att alla ska bli en enhetens ikon.
Under många år instruerade mig Herren så att jag skulle förstå att Han ville att jag skulle sammanlänka alla kyrkor för att försona och bryta sönder splittringens murar. De barriärer som står för vår splittring är inget mindre än Satan själv. Men kunde jag föra samman kyrkorna som Han ville? Ja, bara genom att låta Honom leda mig, tillitsfullt och utan att ifrågasätta Honom. Och så, tillsammans med de medarbetare Han försåg mig med, ’arbetare till Hans rika Vingård’ som Han kallade dem, arbetade vi tillsammans på att sammanföra Kyrkorna.
Vår största framgång hade vi när präster från 24 olika kyrkosamfund hade samlats vid vår pilgrimsresa och firade mässa kring ett altare! Antalet präster var nära 120, åtföljda av 700 lekfolk. Under pilgrimsresan tog Herrens Ande över och fyllde prästernas hjärtan med törst efter att vara ett. Det visade sig att vara enade är mycket större än det som splittrar. Det är inget som tvingats på dem, men blev en inre önskan att få dela en Bägare och äta från samma Bröd. Kanske blev denna handling: att leva som en Kyrka fast i mångfald, en vision från framtiden som vi levde i förtid.

Några år efter detta sändes jag till Taiwan för att vittna. Ärkebiskopen Joseph Ti-Kang var mycket öppen för budskapen Sant Liv i Gud och mottog mig med ett varmt välkomnande. Han ordnade så att jag först fick tala inför hans präster om hur Herren kallar oss att enas i våra olikheter. Jag tänkte att det var enkelt eftersom Jesus hade tränat mig genom att ge mig många budskap på detta tema, därför visste jag vad jag skulle säga. Men senare på eftermiddagen kallade Ärkebiskopen mig för att säga att han hade bjudit in flera representanter (runt 20 personer) från andra religioner och att han önskade att jag gav dem ett föredrag om samverkan.
Jag blev överraskad, därför att jag aldrig hade talat till människor med annan tro förut. Helt oförberedd klagade jag till Jesus att Han inte skulle ge mig en sådan chockartad överraskning. Jag sa: ’que sera sera…’ Mötet gick så bra och så milt att det till och med rörde vid deras hjärtan. En muslim grät därför att genom de ord han hörde kände han sig så älskad och äntligen så fullständigt förstådd av en icke-muslim.

Så, detta var det allra första steget genom vilket Jesus förde mig in i dialoger mellan olika trosuppfattningar. Han fördjupade mig i detta långsamt. Senare, på min resa till Dhaka, skulle jag möta en imam och en buddhistledare som kom till mitt möte. De var inbjudna bland de kristna. När buddhsitledaren från Dhaka fann att en av hans munkar var där, förebrådde han honom för att inte ha bett honom att också delta. Emellertid, skickade den han en förfrågan om att han ville träffa mig och jag accepterade hans inbjudan. Det var så jag upptäckte den vördade Mahathero Suddhananda – som nyligen avlidit - må Gud se till det arbete han höll på med och ta hand om hans själ. Han hjälpte föräldralösa barn med skolutbildning och stöttade dem fram till inskrivning på universitet. Han var som en kärleksfull far för dem och Sant liv i Gud erbjöd den honom stöd i detta arbete via våra Beth Myriam fonder (välgörenhet för att mätta de fattiga). Utifrån detta inbjöd den vördade Suddhananda mig flera gånger för att få ge mig Guldmedaljen för Fred därför att jag hade främjat fred och försoning i världen. Mina tal vid hans kloster hördes av buddhistmunkarna, hinduer, muslimer liksom även kristna. Redan första gången en muslimsk professor hörde mitt tal gillade han det så mycket att han bjöd in mig nästa dag att tala till studenterna vid deras muslimska universitet.

När kriget i Syrien fortfarande pågick och staden Homs blivit totalförstörd, och Aleppo fortfarande attackerades, inbjöds jag att komma dit för att spela in en serie TV-intervjuer med Lea från Télé Lumière som intervjuare. Jag kände ingen som helst tvekan om att fara till en plats där krig pågick. Om Kristus sänder mig dit, då ska jag åka. Jag började i Beirut. Télé Lumière skulle arrangera en interreligiös dialog med mig tillsammans med imamer och shejker från drus, shiitiska- och sunnimuslimska religionssamfund, tillsammans med olika metropoliter och biskopar. Trots allt är Libanons befolkning blandad. Muslimer och kristna lever tillsammans i harmoni. Temat för dessa intervjuer var: ’hur man lever i fred med varandra’ och om budskapen Sant Liv i Gud som Gud sänder till hela världen.

Jag fick sällskap av Fr. Rolf Schönenberger. Han anförtrodde mig att han aldrig hade deltagit i en interreligiös dialog, men han tvekade inte inför medverkan. Han förtröstar på att vår Heliga Moder ska guida honom och litar på den Helige Ande för att ge ett utmärkt anförande. Den första intervjun med Télé Lumière gick förunderligt bra. Bland de medverkande fanns: biskopar, schejker från drus, shiitiska- och sunnimuslimska religionssamfund. När intervjun var slut frågade den shiitiske schejk Mohamed Ali el Hajj om jag kunde komma och tala till hans folk nästa dag, men jag reste den dagen så det blev inte av. Emellertid ordnade han så att jag kunde komma tillbaka till Beirut och vara huvudtalare vid en sammankomst som han planerade för muslimer och kristna.

Det ingick i programmet att låta oss resa med bil från Beirut till Syrien via Damaskus. Där hade vi ett möte i en kyrka. Därifrån for vi vidare till Homs där två hjältemodiga präster höll Beth Myriam aktivt bland ruinerna. Efter vårt besök där for vi vidare norrut med bil till Aleppo, en åtta timmars tur på farliga vägar med prickskyttar bland bergen. När vi kom till Aleppo väntade inbjudan till flera schejker och biskopar som välkomnade mig med glädje och kärlek. Några intervjuer hölls i kyrkor, andra vid heliga platser. Nu och då funderade jag över hur vår Herre guidade mig utan att jag behövde göra något för att delta i de interreligiösa dialogerna, det var som om jag sögs rakt in i dem!

När jag hade kommit hem från Syrien frestades jag en dag av ett svagt tvivel då jag frågade mig själv om detta verkligen var vad Herren ville? Han brukar aldrig missa att visa mig, när jag är uppriktig, om jag utför Hans Vilja eller inte. Strax efter att jag återvänt hem upptäckte jag att påven Franciskus besökte en moské och respektfullt omfamnade en imam. Han var omgiven av imamer. Det här påminde mig om när salige påve Johannes Paulus II också hade besökt en moské och kontaktat det muslimska folket. Så dessa interreligiösa möten var inte tillfälligheter.

Många människor förstår inte värdet av enhet i mångfald – ännu mindre när jag dras till interreligiösa dialoger. De ser inte heller klart påvens initiativ till interreligiösa dialoger och det missförstås ofta. De förstår inte den Helige Andens initiativ som påven bara vidarebefordrar genom sin hängivenhet och trohet till Gud.
Den Helige Ande ger impulser till fred och enhet bland hela mänskligheten. Påven visar oss djup ödmjukhet och kurage genom att följa vad den Helige Ande vill, även om han vet att det finns folk som inte vill förstå och att han kan bli skoningslöst attackerad.
Mycket skvaller hörs fortfarande om att påven har för avsikt att starta en ny världsordning och en enda världsreligion. Så varje gång han kramar en muslim anklagas han av röster som säger: ”Se, han förråder Jesus – han har sålt ut Jesus – han är antikrist!”

Folk förstår inte att vår Herre Jesus och vår Välsignade Moder i dessa dagar kallar oss till fred och enhet – de fattar bara inte – de lyssnar inte till de ord som vår Välsignade Moder förmedlat i Medjugorje – vad hon sagt om muslimer. De ignorerar orden: ”Fred på jorden till människor med god vilja.” De förstår inte mer än vad judarna förstod Jesus helande handling på sabbaten när mannen tog upp sin säng och gick. De sa anklagande: ”Hur vågar han arbeta på en sabbat?” De förstod inte… inte heller förstod de att Gud skapade sabbaten åt människorna och inte människan åt sabbaten.

Mitt närmande till icke-kristna är ett närmande med respekt och broderlig kärlek, och framför allt att överföra Jesus kärlek till dem. Jag växte upp i Egypten – ett land fullt av muslimer, goda muslimer. Våra grannar hemma i Heliopolis var muslimer och var en bra familj. Mina föräldrar hade goda relationer med dem och vi levde i frid.

Saliga Moder Theresa arbetade med hinduer i Calcutta och älskade dem som sina egna barn. Hon vittnade om Jesus kärlek genom välgörenhet och omfamna dem i Kristi Namn. Hon hade inga förutfattade meningar om dem och gjorde ingen åtskillnad mellan kristna och hinduer utan visade samma kärlek och ömhet mot alla. Hon tvingade dem aldrig att ändra sin tro utan lämnade öppet för att välja. Hon var ett exempel på vad Jesus representerade och det var därför hon blev ett helgon. För vår Frälsare föddes och dog inte bara för oss kristna utan för hela Hans skapelse. Han kom för att rädda oss alla. Han visade Sin kärlek, inte bara för judarna, utan även för hedningarna. Hans kärlek är för hela Hans skapelse.

Vi bör komma ihåg två saker: Gud känner oss som den vi verkligen är. Och för det andra: vi ska inte glömma att vi är ambassadörer för fred och enhet åt Kristus som vädjar genom oss.

Vassula