Årets stipendiat Hilma Nordén presenteras av Elsa Hallbäck, ordförande i Kristinehamns konstmuseums vänförening.

Vi bjuder på cider och tilltugg.

Fri entré.

"Döm om min förvåning när Antonio, en brasiliansk man, berättar för mig att han är ättling till en slav som Louis De Geer låtit frakta med slavskepp till Brasilien på 1600-talet. Detta med stöd av drottning Kristina. Antonio kände att hans eget och hans förfäders öde för alltid vad förknippat med namnet De Geer."

Denna verkliga händelse är utgångspunkten för Carl Johan De Geers (f 1938) personligt hållna praktik där han sällan drar sig för att ställa svåra frågor om våra gemensamma livsvillkor. Vad vet vi egentligen om svensk kolonialism? På vilket sätt förändrar berättelsen vår syn på "den svenska industrialismens fader" och kan skuld gå i arv?

 

I utställningen Släkten och slavarna gör Carl Johan De Geer en djupdykning i skuggorna av sin släkts historia. Det kan verka vara ett mycket personligt och högst privat ämnesområde. Men så är nu inte fallet. Något navelskådande är det inte tal om. Syftet är snarare att gräva där man står och sätta spaden i den infekterade och smärtande jorden.

Så visar det sig också att ur dessa historiska familjeangelägenheter växer och spirar otaliga dagsaktuella frågeställningar fram. Både på det enskilt existentiella planet liksom på den mera komplext övergripande nivån. Sker alltid det onda i det godas namn? Hur ska man förhålla sig till sådana här obehagliga och förkastliga sanningar? Är det meningsfullt att överhuvudtaget agera på något annat sätt än att konstatera faktum och sedan själv välja en annan väg?

Genom Antonio Geraldo Costa, ättling till en av de afrikanska familjer som Louis De Geer fraktade till Brasilien i mitten av 1600-talet, blev Carl Johan De Geer medveten om de fruktansvärda dåd som Svenska Afrikanska Kompaniet gjorde sig skyldig till.

De smärtsamma insikterna bearbetades och transformerades kreativt av Carl Johan till sju stationer. En bildnings- och upplysningsresa ner genom mörkret. Skoningslöst grävs sanningen fram och vi färdas genom fördomar och allsköns grymheter. En klen tröst, men dock en tröst, finns i den sista stationen där Antonio Geraldo Costa nu erhållit en förnäm och upphöjd plats i det adliga skräckkabinettet.

George Bernard Shaw konstaterade en gång att: ”Det enda vi lär oss av historien är att vi aldrig lär oss något av historien”. Ligger det något i denna bittra sentens? Nå, i så fall, varför är det så svårt att lära något av historien?

Bertil Bengtsson, intendent, Kristinehamns konstmuseum

Utställningen Släkten och slavarna är producerad av Norrköpings Konstmuseum och visas på Kristinehamns konstmuseum 29 februari till 3 maj 2020.

I december förra året utsåg Kristinehamns konstmuseum och Vänföreningen 2020 års stipendiat, Hilma Nordén med motiveringen:

”Hilma Nordén ’bygger bo, med textil som bygger rum’. Stipendiaten har redan funnit ett stilsäkert uttryck och presenterar sina textilalster på ett spännande och tilltalande sätt, hybrider mellan människa och djur, svartvita illustrationer som kontrasteras mot färgstarka muralmålningar. Kristinehamns konstmuseum och Vänföreningen Kristinehamns konstmuseum vill stödja en stipendiat i början av karriären som behöver kontakter, bygga erfarenhet och få stöd i att utveckla sitt konstnärliga uttryck”.

Hilma Nordén är född 1998 och har ursprung i Koppom, Skillingmark, Rackstad, Brunskog och Arvika i Värmland. Numera bor och studerar hon i Stockholm, kandidatprogrammet i Textil på Konstfack. Hennes konst uttrycks genom textiltryck, illustrationer och graffitimålningar och ”ger skogen lite plats i staden” där hon inspireras av mörka tjärnar och djupa skogar för att utforska identitet och ta sig tillbaka till sin barndoms skogar. Hilma Nordén är intresserad av människor, djur, växter, mönster som hon skapar i en spännande kombination av material såsom papper, trä, duk och tryck där hon rör sig fritt mellan dessa uttryck.

Hilma Nordéns verk visas på Kristinehamns konstmuseum 29 februari till 3 maj 2020.