|
Ett samtal mellan en präst och prästens lilla barn
Barnet: Vad ska du tala om i kyrkan på söndag?
Prästen: Jag ska prata om att vi ska vara goda förvaltare.
Barnet: Vad är det för nåt?
Prästen: Vad menar du?
Barnet: Förtalare, eller vad du sa …
Prästen: Aha, förvaltare. Jo, det är någon som tar hand om saker som den inte äger själv.
Barnet: Varför då? Varför tar den där förvillaren hand om det när det inte är hans?
Prästen: En förvaltare har det som sitt jobb eller som sitt uppdrag. Så här, tänk att du bor i en lägenhet som du hyr av någon. Du betalar för att få bo där, men också för att få hjälp om något går sönder och för att det ska hållas fint runt om huset och så. Det kan vara den som äger huset, men det kan också vara någon som får betalt för att ta hand om huset – en förvaltare.
Barnet: Okej. Så du ska prata om att förväljaren ska göra ett bra jobb.
Prästen: Ja, fast det handlar framför allt vi alla är en sorts förvaltare som ska göra ett bra jobb.
Barnet: Vad är det vi ska förvälla?
Prästen: Vi ska förvalta och ta hand om hela vår värld. Se till att den mår så bra som möjligt.
Barnet: Jaha, hela världen. Det är mycket det …
Prästen: Får jag fråga dig nu?
Barnet: Ja
Prästen: Vem är det som äger världen?
Barnet: Det var en lätt fråga – det gör ju Gud!
Prästen: Visst är det så. Världen tillhör inte människorna, världen är Guds. Men vi har fått uppdraget att förvalta den, så gott vi bara kan, så det är en värld som mår bra och alla som bor i den mår bra.
//Maria, präst
Illustration: Gunnel Moheim/Argument förlag
|