"Gåvorna är många, Anden är en … Lemmarna är många, kroppen är en …" 

Det här är två av de bilder som Anders Frostensson ger oss i psalm 61 som en beskrivning av hur kyrkan består av många olika delar som tillsammans bildar en helhet. 
 

När Paulus talar om detsamma så påminner han också om att alla delar är lika viktiga, helheten är beroende av alla delar. 
 

Själv blev jag påmind om att vi gör oss bäst med alla kroppsdelar intakta. På midsommarafton var jag lite för snabb med att dra igen en dörr och min ena lilltå kom i kläm. Fast den inte var så hårt klämd så blev det en spricka, så tån blev svullen och väldigt öm. Finns inte så mycket att göra mer än att försöka tejpa tån för stadga, använda breda och mjuka skor som inte trycker mot tån, vila så mycket det går och ta en och annan värktablett.

Enligt fysioterapeuten som gav mig råden fick jag tänka mig sex – åtta veckors läketid (så när ni läser detta kan den vara återställd – jag hoppas på det). Det är bara en liten tå, men det blir besvärligt när den är skadad. Nu är den bara skadad och sitter fortfarande kvar, så jag slipper ju få balansproblem. Men den ömma tån gör det ändå svårt att gå och stå, och de flesta av mina skor funkar inte. Helst skulle jag ha foppatofflor hela tiden, men det är inte lämpligt när jag kör bil och kanske inte så passande på en begravning.  
 

Denna lilla, ”obetydliga” kroppsdel har nästan fått hela min kropp på fall. 

Det är en viktig läxa när vi tittar på vår kyrkas olika ”kroppsdelar”. De som vi kanske ser som obetydliga har också en viktig funktion. Eller som Jesus sa; ”Den som är minst av er alla, han är stor.” 

 

//Maria, präst