Efter fem föreställningar i tre kyrkor med drygt 400 skolbarn och 100 personer från allmänheten så är årets julspelsvecka över. Och lika roligt och härligt som vanligt är det att kunna erbjuda detta tycker medarbetarskaran!

Med regn och vindbyar utomhus så får vi göra vad vi kan för att bättra på julstämningen. Precis som värdshusvärden beskriver stallet för Maria & Josef i julspelet kan vi beskriva kyrkorna; det är varmt, torrt och rent, så välkommen i jul för att fira gudstjänst och njuta av konserter! 
 

Nästa nyhetsbrev kommer fredag 2 januari.

För mig är julen en tid av ljus i mörkret, ett hopp mitt i vardagen.Vi påminns om det största undret: att Gud blev människa och kom oss nära - inte i prakt, utan i enkelhet, i ett barn i en krubba.

Låt oss i denna heliga tid öppna våra hjärtan för Kristus, världens ljus, och dela den kärlek vi själva fått ta emot.


"Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det"
Johannesevangeliet 1:5

Välsignad julefrid till er alla!
I Kristus.
//Mia-Marie, kyrkoherde

Skam, är en känsla som uppstår när man inte följer flockens beteende. Dess funktion, är att påminna när individen beter sig på ett sådant sätt att det bryter mot flockens beteende, och vill rätta dig in i ledet. Den är som en varningslampa som säger ”Nu beter du dig inte som du ska, du beter dig inte som resten av flocken”. Den uppstår när man bryter mot seder, lagar, mot beteenden som förväntas av omgivningen. Och den uppkommer, för att evolutionen säger att vi överlever bättre i flock än ensamma. 

I evangelierna kallar Gud Maria, en ung flicka, ett barn i våra ögon, och ger henne ett enormt hedersuppdrag: Att vara Jesus mamma. Idag är Maria helgonförklarad och allas förebild i enormt många traditioner världen över. Så var det inte under hennes levnadstid. Maria var inte normen, Maria var inte den man såg upp till, den man bad till, eller den man förväntade sig få Guds uppdrag. Maria bröt mot flockens beteende, men var ändå Guds utvalda. Jag undrar om hon brottades med det, om hon fick utstå lidande för sin situation? Om hon kände skam i att hon valde att följa sin kallelse? 

Jag tänker att det säger något om Gud, när Gud väljer Maria som var bland de lägre skikten i den tidens hierarki. Det ifrågasätter det som vi tänker är självklart om vem som är störst, bäst och först i våra ögon, om vem som är lyckad och misslyckad. I vårt samhälle som vi har byggt, idag, kanske det finns tydliga vinnare och förlorare. Men jag undrar om det ser likadant ut i Guds ögon.  

För mig är berättelsen om Maria en uppmaning att reflektera över vilka normer, vilka värderingar vi väljer att leva efter. Den ställer mig frågan hur vår ”flocks” beteende ser ut. Vad är det vi skäms för och inte? Vem är det som bestämmer, egentligen, vad som är okej och inte? Vad det innebär att lyckas och inte? För Gud var det så självklart att Maria skulle få bli Jesus mamma.
För Gud är det så självklart att varje människa, du och jag, är det vackraste som finns. Klarar vi av att se det själva? Och klarar vi av att leva efter det? 

Skammens funktion, är att påminna när individen beter sig på ett sådant sätt att det bryter mot flockens beteende, och vill rätta den personen in i ledet. Gud visar genom Maria att våra tankar om varandra, om oss själva, om vinst och förlust, sorg och lycka, inte är självklara. Bibelns berättelser utmanar oss att älska, att förlåta, så även i berättelsen om Maria. Och jag kan inte annat, än att stämma in i Elisabets lovord från söndagens evangelietext: ”Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.”