Kanske känns det i tidigaste laget med en luciabild redan nu men det börjar faktiskt dra ihop sig för övning inför både advent, luciahögtider och jul! 

I år kommer lucia att firas riktigt ordentligt under helgen 12-14 december. I Hedesunda firas lucia traditionsenligt på fredagskvällen i samband med syföreningens auktion i Ansgariikyrkan och i Forsbacka framträder barn i  Luciakören på självaste luciadagen. I Valbo kyrka firas det i dagarna två med hela tre luciahögtider i olika sättningar med barnkör, ungdomskör och manskör. 
 

I Forsbacka och Valbo inbjuds nu barn i låg- & mellanstadieåldern att anmäla sig till luciakör. Via länken nedan finns information om vilka åldrar, övningstider och tid för framförande som gäller på respektive ort. Båda körerna har kickoff på höstlovet så vänta inte med anmälan om du har ett sångsuget och luciaintresserat barn som vill vara med!

Behöver vi kärleken?
 

Inom religionsfilosofin pratas det ibland om argumentet för Guds existens som kallas ”livets finstämdhet”. I korthet går det ut på att jorden tycks uppfylla precis alla de stränga krav som finns för att liv ska uppstå. (I förlängningen att människan, och i slutändan, du, skulle uppstå). Exempel på dessa krav skulle vara att jorden befinner sig i en guldlock zon i förhållande till solen, att ljusets hastighet är precis den hastighet som krävs, för att liv ska uppstå. Världen tycks då till synes vara ”finstämd” för att liv ska uppstå. 
 

Är kärleken en del i världens finstämdhet? Behöver vi den? Det är klart att man kan välja att reducera kärleken till en hop evolutionära fördelar. Kärlek och omsorg som ett nedärvt drag hos människan som säkerställer reproduktion och ger fördel i naturlig selektion. Men jag tänker att då missar man vad alla skalder, poeter, författare, målare, konstnärer (och inte minst Bibeln) genom världshistorien lyfter, söker, målar in, i kärleken. Jesus säger att vi ska älska våra fiender. Att man ska älska sin nästa som sig själv. Paulus skriver att kärleken uthärdar allt, att den gläds med sanningen och rätten, vill ingen något ont. För mig är kärleken ett kännetecken för människan, den är del i vad som gör oss till människor.  
 

Och visst är det en upplyftande tanke, att Gud valde att ge människan förmågan att älska, att visa kärlek, att visa omsorg, att ha empati. Jesus uppmaningar att älska talar för att det är Guds vilja att människor tar hand om varandra och världen. 

 

Behöver vi kärleken? Kanske inte i ett strikt evolutionärt perspektiv, men i kristen tro är det den livsnerv som bär vår kyrka, som river ner murar, som läker brustna hjärtan. Jag kan inte annat än stämma in i Paulus första brev till Korinth: 

 

”Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.” 

 

På söndag 19/10 har vi en musikgudstjänst på temat kärlek i Valbo kyrka. Kom och se! Kom och lyssna! Kom, precis som du är! 
 

//Ted, präst