När jag blev pensionär hade precis pandemin tagit slut. Jag hade vant mig vid att jobba hemifrån tre dagar av fem i veckan. Möten och konferenser hölls digitalt. Därför blev övergången till heltidspension inte så abrupt, en mjuk övergång till att vara hemma alla dagar istället för tre i veckan. Vid denna tid flyttade jag och Inger också till Linköping där vi har två barn och barnbarn. 

Första året som pensionär var jag tre till fyra dagar i veckan på barnonkologen i Linköping. Ett av våra barnbarn (Silas) hade vid ett års ålder diagnostiserats med en cancertumör i handleden. Ett sarkom av ovanligt slag så det fanns ingen erfarenhet att luta sig mot vad gällde behandling. Det man visste var att den var aggressiv och snabbt växande. Detta år på onkologen påverkade mig mycket, kanske mer än någonting jag gjort tidigare. Att gå med Silas på onkologen för att avlasta föräldrar och göra livet uthärdligt för Silas kändes viktigare och mer meningsfullt än något annat jag gjort. Han fick cellgifter intravenöst och jag följde efter honom med droppställningen, som han var bunden vid med diverse slangar, så han kunde gå omkring på avdelningen. Han var trots allt emellanåt glad och hade energi,och lekte så mycket han orkade. Den vänskap och närhet som knöts mellan oss bär jag med mig hela livet.  
 

Silas överlevde och är nu drygt fyra år. Det finns komplikationer för man valde att amputera armen, men han är annars en glad pojke med visst humör och har funnit sig väl tillrätta i förskolan. Efter detta år på onkologen började min egentliga pensionering och funderingar om vad skulle jag göra av min tid? Jag sökte något som kändes meningsfullt. Andra ledord för mig blev frihet och fördjupad vänskap. Vad är frihet? Hur finner jag fördjupad vänskap?  
 

Detta brottas jag fortfarande med och kommer nog göra hela livet. För att komma vidare med frågorna gick jag pilgrimsvandring på leden (Camino Frances) eller Santiago de Compostela. Jag vandrade i sex veckor och det var väldigt vackert, jag fick ont i hela kroppen men också mycket tid till eftertanke och samtal. Samtidigt med vandringen läste jag boken "Van Goghs rum" av Martin Lönnebo, en bok som passade bra som ”medvandrare”. Kort kan den beskrivas som en resa i mänsklig mognad med biskop Martin L. som vägledare. 
 

Vandringen, boken och samtal med människor om livsval och öden, gav mig ro i det som ÄR. Den långa vandringen gör något med mig, jag är på väg men det viktigaste är inte målet utan vägen. Det är i nuet som livet är och det blev så tydligt under vandringen. Martin L. skriver ”när jag börjar vandringen är jag redan framme, det är vägen som går och målet är överallt”. På något sätt hjälpte mig vandringen att få ro i det som är mitt liv. När jag senare såg i vår församlingstidning att man söker seniorvolontärer till SKUT, öppnade det för fortsatt vandring. Jag är väldigt tacksam för denna möjlighet på ålderns höst, så generöst mottagande och inkluderande atmosfär.
 

Hej!

Vi är sedan fyra år åter bosatta i Linköping där vi pluggade på 70-talet och fann varandra. Nu har vi varit gifta i 44 år, har fyra barn och sju barnbarn. Inger är utbildad arbetsterapeut och vigdes till diakon 1980, och har arbetat omväxlande inom kyrkan och inom sjukvården. En erfarenhet som passar särskilt bra i arbetet här är hennes tre år på Deutsche Botschaftschule i Addis Abeba, Etiopien, 1967 - 1970, då hon lärde sig att prata tyska.

Jan-Olov är uppvuxen på bondgård mitt ute på Östgötaslätten. Han är utbildad civilingenjör och forskarutbildad i fysik. Han har sedan arbetat inom metallindustrin med forskning och utveckling inom området ytbehandling och korrosion. Har sedan många år arbetat inom kyrkan med scouter, körsång och diverse andra åtaganden.

Fritidsintressen för Inger är textilhantverk och trädgård, för Jan-Olov musik och shack. 
I somras byggde vi en kanot tillsammans, så friluftsliv lever vi gärna med varandra.

Hälsningar, 
Inger o Jan-Olov

Nytt för hösten är att vi anordnar en basarupptaktsvecka 20-23 oktober, då vi samordnar diverse förberedelser inför församlingens julbasar:
 

Vi bjuder på mat och fika alla dagar. Föranmäl dig här med vilka dagar du vill hjälpa till och vad du vill hjälpa till med!

Nu öppnar vi anmälan för frivilliga! Julbasaren är en av årets viktigaste och mest uppskattade händelser i församlingen, och den blir av tack vare alla som vill bidra med sin tid och sitt engagemang. Oavsett om du kan hjälpa till några timmar eller under flera dagar är din insats värdefull och gör skillnad.

Den äger rum den 28 till 30 november med uppbyggnad och dekorering den 26-27 november samt nedbyggnad den 2 december. 

 

Välkommen in i sånggemenskapen! Alla körer leds av kantor Sofia Falk och vokalensemblen leds av Oscar Jupither. Eventuella frågor skickas till Sofia.

Undrar du vilken kör som passar dig? Läs mer här eller mejla kantor Sofia.

År 2026 fyller hela Svenska kyrkan i utlandet 400 år. Det firas på många olika sätt. Nu vill vi gärna ha din hjälp!

Har du en berättelse att dela som anknyter till Svenska kyrkan i utlandet? Det kan vara en självupplevd händelse, en betraktelse, eller varför inte en bön. Alla slags texter är välkomna.

Har du tips om en person som vi borde intervjua? Eller har du fotografier, filmer, illustrationer...
Inför 400-årsjubileet år 2026 planerar man att publicera en jubileumsskrift och producera en utställning. Ta chansen att bidra, sista datum att skicka in är förlängt till 30/10!

Du lämnar ditt bidrag här!