Välkommen till Lunds stifts nyhetsbrev för internationellt arbete. Du som får detta utskick är registrerad i din församling som samordnare, Act Svenska kyrkan, Svenska kyrkan i utlandet ombud eller som intresserad av internationellt arbete. Nyhetsbrevet skickas också till församlingar och pastorat i Lunds stift.

Handläggarna för internationellt arbete i Lunds stift.

Per Kristiansson per.kristiansson@svenskakyrkan.se
Marie Carlsson marie.carlsson@svenskakyrkan.se
Karolina Hellman karolina.hellman@svenskakyrkan.se

Sittandes invid badbryggan i Näsviken, Karlshamn, skriver denna hälsning sig själv. Med mina sinnen riktade ut över havet vi kallar Östersjön och mitt stadgade hemmahörande några hundra meter upp längs Drottninggatan. Där vid kyrkan, där utgår jag ifrån var morgon. Inte långt ifrån mig står Karl-Oskar och Kristina, utvandrarmonumentet. De är redo att bege sig, Kristina ser sig om en sista gång. Jag tycker att konstnären Axel Olsson lyckas gott och väl med att fånga det ögonblick då det strax inte längre finns någon återvändo.

Hur vi än har det hemmavid, är det en trygghetsfaktor vi behöver ha med i beräkningarna när vi överväger att bege oss ut i den vida, okända, möjliga världen. Hemmavid vet vi åtminstone vad vi har och kan kanske försöka hålla oss till det. Men saken är den, att vi hör samman med människor, djur och natur världen över. Det har vi gjort i alla tider. Ibland behöver vi se bortom vårt kvarter, bortom vår trygghet, för vår egen skull. Ibland för vår nästas skull. Oavsett är det oriktigt att tro att vi inte har att göra med andra.
 

Jag har själv varit ute och vänt. Jag har mött mina medmänniskor på platser där jag inte känt mig bekväm med vilken sida av vägen folk kör på, hur folk äter en maträtt, hur folk firar gudstjänst. Språk kan också utgöra en utmaning. Men så läser jag i Första Mosebok om Babels torn och språkförbistringen. Människorna i Babel hade fått för sig att allt var möjligt för dem. Inga begränsningar finnes längre. Var de inte lite gudomliga?

Det går att läsa om språkförbistringen som ett straff. Jag har alltid läst och kommit till förståelsen om de olika språken som en gåva. När alla i Babel talade samma språk, då levde de i en bubbla av att de hade koll på allt som på koll behövdes hava. Ingenting stod utanför deras kännedom, nu skulle de sikta mot stjärnorna och nå toppen av mänsklig erfarenhet. Ett nonchalant förhållningssätt. Språkförbistringen påminner oss om att det fortfarande finns saker att lära, ting att upptäcka, företeelser att förstå. Språkförbistringen är en gåva, då den föranleder en nyfikenhet. I stället för att bygga ett torn, får vi chansen att bygga varandra, tjäna varandra, erfara vår samhörighet med varandra – vårt behov av varandra.
 

Språkskillnader är heller inte så farligt som det kanske låter. Jag är verkligen inte en som talar mången diverse språk. Några har jag studerat, några har jag lär mig. Men vad jag framförallt förstått, under mina hittills gjorda resor, är att vi kommer långt med ett hej och lite välvilja. Så kan jag ha ett samtal med en ukrainare även när engelska inte är ett alternativ. Så kan jag bo och arbeta långt bort på ett berg i Sydostasien. För att inte tala om hur uppskattat det är att lära sig något så enkelt som ordet hej på andra språk. Det kan verkligen vara en fullgod början. Privite (ukrainska), uttalas med ett tyst e. Magandang umaga/hapon/araw/gabi (tagalog), god morgon/förmiddag/eftermiddag/kväll på Filippinerna.
 

Från mitt perspektiv är vår samhörighet med människor, djur och natur runtom i världen något av det sannaste jag vet. Vi utgör allesammans Guds skapelse. Ingen av oss är förmer än den andre. Vi hör ihop. Därför möts vi med ett hej och en bra dos av välvilja. För att som kristna tjäna varandra. För att som människor lära av varandra. För att som skapade varelser återupprätta en lidande skapelse.
 

Så låt oss gå ut från söndagens gudstjänst, Gud till ära och hela skapelsen till tjänst. 
Amen. 
 

/Agge Angusson
Pastorsadjunkt i Karlshamns församling 

Så skriver Agneta Garefelt Uggla (Uppdrag Missions redaktionsråd och Lunds Missionssällskaps styrelse) i tidningen Uppdrag Mission, om den ekumeniska veckan som ägde rum den 18–24 augusti för att högtidlighålla att det i år är hundra år sedan ärkebiskop Nathan Söderblom sammankallade världens kristenhet till Stockholm för ett gemensamt möte om fred.
 

”Tid för Guds fred” var den gemensamma överskriften för alla de föreläsningar och event som man bjöd in till under veckan och en stor del av kristenhetens kyrkor och samfund fanns representerade bland både föreläsare och deltagare. Över 70 olika seminarier arrangerades, med inbjudna internationella kyrkoledare och gäster.  I en tid som skakar av oro och krig kom man samman för att gemensamt fundera kring frågan ”Hur arbetar vi som kristna gemensamt för fred?”.

”I det lilla, i det stora” var ett av Lunds Missionssällskaps bidrag under veckan.  

Ett seminarium om möten över gränser, gamla och nya. 

Vad händer när troende som tillhör samma gemenskap visar sig ha olika syn på det som händer i världen och i politiska frågor på nationell och lokal nivå? Vad händer när troende som rör sig i helt olika sammanhang visar sig reagera ganska lika?
Jerusalem, Hyderabad och Malmö är mångfaldsstäder med både särskilda och gemensamma drag. Anna Pettersson Hjälm, Packiam T. Samuel och Per Kristiansson berättade i ett panelsamtal i Katarina kyrka i Stockholm, med Jacob Wirén som moderator.
På Uppdrag Missions webbsida kan du läsa mer.
 

Under läsåret 2024–2025 gjorde Susanne Brodin slutår på Svenska kyrkans utbildningsinstitut som sista förberedelse inför prästvigning för Lunds stift den 15 juni 2025. Under våren gjorde hon sin VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) i Svenska kyrkan i utlandet - utlandskyrkans församling i Bryssel. Här kan du läsa om hennes upplevelse.
 

Att få chansen att få ta del av utlandskyrkans arbete har varit en dröm sedan jag började plugga till präst! Jag blev lycklig när beskedet äntligen kom - Bryssel, Europas hjärta och en blind fläck för min del:)   

Spännande och utmanande men även nervös för vad skulle jag möta där?! Vi hade pratat en del om Act och utlandskyrkan på Svenska kyrkans utbildningsinstitut, men trots detta kände jag nog att jag ändå hade rätt dålig koll på vad kyrkan där gör och hur den fungerar… Jag blev så väl omhändertagen av församlingsherden Tina och jag fick möjlighet att bo hos en av församlingens medlemmar, Lena. Hon blev både guide och en nära vän som gjorde allt för att jag skulle bli en del av församlingens gemenskap! 
  

Jag insåg snabbt att utlandskyrkan fungerar som en mötesplats för svenskar i Bryssel. I församlingens hus är det så mycket aktiviteter, allt från barngrupper som övar på svenska, olika kända (för mig okända) personer som håller föredrag på morgnar eller kvällar och så givetvis mässor som firas både onsdagar och söndagar.
 

Församlingen har bara församlingsherden Tina som heltidsanställd och att se hur Tina gör, allt från att slipa utemöbler så att församlingen har något att sitta i på terrassen till sjukhusbesök, var väldigt stimulerande. Det gav onekligen mersmak för vilken präst jag skulle vilja vara och vilken typ av församling som jag skulle vilja jobba i. Vi hade fullt upp och församlingens volontär Rebecka var värd sin vikt i guld! Hon städade, bakade, gjorde inköp och var ständigt närvarande i olika grupper och i kiosken där det såldes väldigt många nybakade kanelbullar varje dag.
 

I Bryssel är församlingen en religiös minoritet och det var värdefullt att få uppleva. Tina är fantastiskt duktig på både interreligiösa och ekumeniska samarbeten. Hon verkligen brinner för dessa samarbeten. Under VFUn hade Tina och jag en rolig dag ute i Waterloo hos All Saints Episkopalkyrka. Den församlingen köpte Svenska kyrkans lokaler för en del år sedan, men ett stort votivskepp lämnades kvar och detta vill församlingen hämta hem. Att träffa deras präst Jo Jan Vandenheede och få dela erfarenheter och planera för mer samarbeten var dagens projekt och givetvis att kolla in det gigantiska skeppet.
 

Mässan är navet i församlingen, dessa är välbesökta och kyrkkaffe efteråt fungerar som samlingspunkt. Församlingen är väldigt delaktig och vill gärna hjälpa till ideellt, de fixar trädgårdsdagar, är med i barngrupper och håller i pilgrimsvandringar. Jag fick en heldags pilgrimsvandring med Christian Bondesson-Eggert, vi prov-vandrade inför vårens vandringar. Han guidade och berättade massor om Bryssels historia! Det är ett av mina bästa minnen, kanske för att jag njuter lugnet som pilgrimsvandring ger.
 

Jag stortrivdes i församlingen, Tina är en superbra handledare och jag fick göra så många olika saker. Jag kom hem med en massa nya erfarenheter, många möten med olika människor och påsknattens gudstjänst som jag aldrig glömmer, den var ekumenisk och Tina höll nog den bästa predikan jag hört!!   

Jag önskar att alla fick möjlighet att se hur mycket utlandskyrkan gör och hur otroligt viktig den är. Om något gav mersmak så var det allt själavårdande arbete, som jag fick vara en del av under VFUn.   

Jag är otroligt tacksam för mina tre veckor i Bryssel och jag återvänder gärna till församlingen. 

/Susanne Brodin
Pastorsadjunkt i Tollarps församling 

Den 25 augusti 2025 reste några av Lunds stifts prästkandidater från Hyllie till Erfurt för att besöka stiftets tyska vänstift EKM (Evangelische Kirche in Mitteldeutschland).

Vänskapsrelationen var verkligen i fokus under resan där vi blev varmt välkomnade av EKM, både på stiftskansliet i Erfurt och i de församlingar vi fick möta. Vi fick uppleva givande samtal, dela gemenskap och fick verkligen möjligheten att lära känna varandra som kyrkor.

Mötena gav mig perspektiv och insyn i våra likheter och olikheter. Det blev tydligt för mig att Svenska kyrkan och EKM har olika förutsättningar och resurser i att arbeta som kyrka. DDR:s historia, där kyrkan blev kraftigt marginaliserad i samhället har satt sina spår. Många har ingen relation till kyrka eller religion överhuvudtaget i gamla Östtyskland. Detta påverkar såklart hur man arbetar i kyrkan. Det väckte frågan hur en kyrka arbetar när få i samhället ens vet vad kyrkan innebär? Hur arbetar en kyrka med mindre resurser och färre medlemmar?
 

Det fanns ett visst vemod i de utmaningar som EKM brottades med. Ett vemod som också finns i Svenska kyrkan. Men hoppet var ändå starkare än vemodet i mötet med EKM och det blev tydligt för mig vad det mest centrala i att vara kyrka är: att skapa och upprätthålla relationer. Detta vet jag sedan tidigare men ändå blir det mycket tydligare i mötet med EKM. För även om utmaningarna finns och är något vi måste bemöta, måste vi också kunna vara här och nu med de relationer vi skapar och upprätthåller i kyrkan. De relationerna betyder något och är värdefulla. Det blev extra tydligt när vi fick möta flera ideella som lägger ner mycket hjärta och tid på att genomföra kyrkans verksamhet i EKM.

Jesus skapade sin kyrka genom att bygga relationer med andra människor, som fortsatte med apostlarna och som fortsätter med oss. Vänskapsrelationen med EKM och våra andra vänstift är viktiga för att skapa samhörighet och gemenskap, den gör att vi får växa och lära av varandra. 

 

/Alva Jönsson,
prästkandidat i Lunds stift  

I september kommer biskop Johan tillsammans med representanter för stiftsstyrelsen och stiftskansliet att besöka North-Eastern Diocese, Evangelical Lutheran Church of Tanzania (NED-ELCT, Nordöstra stiftet av den evangeliskt lutherska kyrkan i Tanzania).
 

Resans mål är att fördjupa relationen till NED och bland annat se vilka möjligheter det finns för präst- och diakonkandidater att utföra en del av sin praktik i vänstift.
 

Det blir även besök på flera av kyrkans institutioner och samtal med biskop Mbilu och andra inom NED:s ledning.
 

Biskop Mbilu besökte Lunds stift vintern 2022 och fick bland annat uppleva en första adventsgudstjänst i Lunds domkyrka. 

Svenska kyrkan i Malmö håller just nu på att arbeta fram två internationella vänrelationer med kyrkorna Iglesia Filipina Independiente (IFI, Oberoende filippinska kyrkan) och Evangelical Lutheran Church in Jordan and the Holy Land (ELCJHL, Evangeliskt lutherska kyrkan i Jordanien och det heliga landet). Detta sker i samverkan med Act Svenska kyrkan och ekumenikavdelningen på nationell nivå.  

 

Fokus kommer att vara ungdomar och kvinnliga prästers situation och under en fyraårsperiod räknar man med berikande erfarenhetsutbyte både digitalt och i mänskliga möten. 

 

Pastoratet önskar också att detta ska utvecklas till en levande bönegemenskap där man kontinuerligt ber för varandra och sina uppdrag i Guds rikes tjänst. 

    

Dessutom hoppas man att detta ska skapa fördjupad förståelse av den världsvida kyrkan, Kristi kropp och de olika förutsättningar vi lever och verkar i.  

 

Som en del i uppstarten av detta arbete besökte biskop Emelyn och Fr Noel Malmö ett par dagar i augusti. De fick möjlighet att bland annat besöka flera av Malmös kyrkor och Islamic Center, samtala med församlingsledare och besöka Sjömanskyrkan.

Biskop Emelyn är den första kvinnan som vigdes till biskop inom IFI och Fr Noel är lärare på ett av IFI:s prästseminarium. 

Hälsningar till er i vår Frälsares och Herre Jesu Kristi namn. Tack så mycket för att ni bryr er om oss. Vi mår bra tack vare Guds nåd.
 

Vi går verkligen igenom många utmaningar och svårigheter i våra dagliga liv. 

Vi lider nu mer eftersom människor inte har tillräckligt med mat att äta, och majoriteten av människorna har inte råd att betala priserna på den lokala marknaden.
 

Säkerhetssituationen i landet har inte förändrats, och det finns mycket rädsla, människor lever i rädsla eftersom de inte vet vad som kommer att hända.
 

Hunger är det största problemet som människor står inför, särskilt i städerna.
 

Tack så mycket för att ni har oss i era böner.
 

Nyheterna från Sydsudan och Sudan är verkligen mycket oroande eftersom människor lider och kämpar för att överleva, och det är mycket svårt utan stöd från partners, givare och det internationella samfundet. 

 

Vi överlämnar allt till Gud. 

 

Med vänliga hälsningar i Kristus, 

 

++Stephen 

Från Lunds stift deltar medlemmar ur Tysklandsnätverket. Rapport kommer i nästa nyhetsbrev. 

Världens Barn är Radiohjälpens största insamling och genomförs av Sveriges Television och Sveriges Radio P4 i samarbete med 14 svenska organisationer, var av Act Svenska kyrkan är en av dem. Tillsammans med närmare 45 000 frivilliga gör vi en enorm insats för världens barn och alla är välkomna att vara med! 
 

Världens Barn-kampanjen pågår hela året med kampanjkulmen vecka 39–40. Det är även under de veckorna som vi medverkande organisationer särskilt lyfter kampanjen i vår kommunikation. Kanske kan ni göra något extra i er församling!
 

Som vi skrev om i förra nyhetsbrevet så har Act Svenska kyrkan tagit fram en fotoutställning för kampanjen för Världens Barn. I fotoutställningen ”Utbildning för en mer inkluderande värld” vill man lyfta fram människorna som finns i Acts projekt för barn med funktionsnedsättningar i Maban, Sydsudan.   

Fotoutställningen finns nu på stiftskansliet i Lund och är tillgänglig för församlingar att låna. Den består av tio bilder med tillhörande bildtexter. Den är lätt att hantera och kan exempelvis ställas ut i kyrkor och församlingshem. 
 

Många församlingar har redan hört av sig och bokat men det finns fortfarande veckor som är lediga, så välkomna att höra av er och boka utställningen!

För frågor och bokning av fotoutställningen, kontakta Karolina Hellman, karolina.hellman@svenskakyrkan.se 

Vi kan också tipsa om Acts webbplats där det finns lite olika förslag på hur man uppmärksammar Världens barn-kampanjen. Olika berättelser att dela och information om de olika projekt som Act finansierar. Där finns också affisch att ladda ner och skriva ut, med QR-kod för Swish.

 

I samband med kyrkdagarna "Kallad till kärlek" visades bilder från Gaza i Domkyrkoforum. Det är bilder som är skapade av konstnärinnan Dena Mattar som föddes i Gaza 1985. Hon har utvecklat en egen stil, där hon använder starka färger för att skapa vackra målningar med drag av islamsk konst och av de broderier som pryder traditionella palestinska kläder. 

 

Utställningen blev mycket uppskattad och nu har den dessutom visats i ett par av stiftets kyrkor.
Det finns fortfarande möjlighet att låna bilderna för en lokal utställning. 

 

Till bilderna finns två textblad. Ett med en beskrivning av Dena Mattar och hennes konstnärskap och ett med ett budskap från henne själv. Detta är skrivit i juli 2024 efter att Dena Mattar först fick lämna sitt hem och fly till flyktinglägret i Rafah och sen vidare till Egypten. 

 

Bilderna och Dena Mattars berättelse är mycket starkt berörande och samtidigt sprider de ljusa färgerna något slags hopp i dessa för Gaza mörka tider. Bilderna har formatet 50x40 cm. 

 

I kollektvädjan den 5 oktober berättar präst Manilla Okomdal Nordanstig om kyrkan i Los Angeles och dess betydelse för människor där.

Ladda gärna ner kollektvädjan redan nu via svenskakyrkan.se, för att kommunicera med era församlingar.

På Svenska kyrkan i utlandets webbsida kan du läsa mer om insamling 2025.