|
|
Vi rör oss mot Trefaldighetstiden och bakom oss har vi firat kyrkoårets tre stora festhögtider: Jul, Påsk och Pingst.
Julen förkunnar att Gud är med oss; påsken proklamerar att han är för oss; och pingsten vittnar om att han är i oss. Trefaldighetstiden är den period under kyrkoåret då vi får praktisera och tillämpa julens, påskens och pingstens budskap i vår vardag. Passande nog kallar anglikanerna trefaldighetstiden för “ordinary time” (den “vardagliga tiden”).
Från och med Heliga trefaldighets dag – den 15 juni – går vi alltså in i trefaldighetstiden, det vill säga: den vardagliga tiden.
Men du går inte in i vardagen ensam. Nej, själva utgångspunkten för din vardag är de stora högtiderna som ligger ”bakom oss”: jul, påsk och pingst. Genom allt du möter, hur din vardag än ser ut och kommer se ut – glöm inte: Gud är med dig, för dig och i dig. / Peter Nygren
|
Gudstjänster
Lördag 21 juni Midsommardagen
17.00 Friluftsgudstjänst, Visseltofta uteklassrum
Präst: Sara Ericsson
Musiker: Ingrid & Bengt Almfjord
Söndag 22 juni Den helige Johannes Döparens dag
10.00 Mässa, Osby kyrka
Präst: Bengt Svensson
Musiker: Ingrid Almfjord
14.00 Friluftsgudstjänst, Hembygdsgården i Loshult
Präst: Sara Ericsson
Musiker: Ingrid Almfjord
29 juni 2:a sön. e. tref.
10.00 Högmässa, Osby kyrka
Präst: Sara Ericsson
Musiker: Ronnie Johansson
|
Ledig lägenhet på Solhem i Loshult
Lägenheten blev klar i september 2024 efter en omfattande ombyggnation och har endast haft en hyresgäst i cirka 8 månader.
Det finns en altan på lägenhetens östra sida och en uteplats på lägenhetens västra sida. Lägenheten är på 91 kvadratmeter,
(+5,8 kvadratmeter biyta) och hyran för 2025 är 10 980 kr per månad.
Därtill tillkommer kostnad för bredband och el.
Vid intresse eller frågor kontakta Roger Persson
på 0706-583575 roger.persson2@svenskakyrkan.se
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Fortsättning från föregående nyhetsbrevOusby och Loushult.Professor Joh. Vinslov berättar i sin dag bok, att den 24 okt. 1676 kom riksrådet grefve De la Gardie med ett antal krigsfolk och några hundra bönder till Loshult, marscherade därifrån till Hönjarum samt till Broby o. s. v.
Den 30 maj 1677 var en del af det regemente,  som fördes af riksrådet Ebbe Ulfeld på väg åt Växiö. Vid Drifvebro öfverraskades de af  en mängd i skogen dolda snapphanar, som lömskt nedsköto fänriken And. Olsson Skarp m. fl. af Ulfelds här. Följande år befallde UIfeld socknemännen i Ousby pastorat att ersätta pastor all den skada, han lidit därigenom att trupperna fördärfvat säd och gräs  å Ousby prästgårds ägor. Året därpå anföllo snapphanarna i juli månad Hönjarums skans, togo fänriken med 30 dragoner fångna och förde dem till de danske, men i okt. så, återtogs skansen af svenske officeren Nils Skytte.
Andreas Thomæus, född i Ousby 1663, blef faderns biträde i Ousby och efter trädde honom 1690 i ämbetet. Han dog redan 1691 och efterträddes af sin broder Petrus Thomæus. Denne var en af de
utmärktaste prästerna i Lunds stift, säger Cavallin, och har som pastor ådagalagt mycken verksamhet och oegennytta, Ousby kyrka tillbyggdes och försågs med orgel, ljuskronor m m. delvis på Thomæus' egen bekostnad.
Sjuk-och fattigstugor byggdes i båda sodknarna och för fattigvård, skolundervisning och kristlig ordning i allmänhet sörjdes med mycket allvar. Loshults kyrka besöktes den tiden ofta af folk från Småland. T. var häradsprost och riksdagsman. Han dog 1721 vid 55 års ålder. Ämbetsbiträde i Ousby var G. Stålgren, sedan N. Lundqvist och Andr. Gemsæus, därefter Henr. VestexdahI till 1723. Gemsæus gjorde Magnus Stenbock stora tjänster under kriget i Skåne 1710, blef samma år kyrkoherde i Önnestad och är beryktad under benämningen "Önnestads präst".
Den ena grenen af släkten Lovén härstammar från Loushult, där stamfadern Måns Jönsson var bonde i början af 1700-talet. Då Magnus Stenbock 1710 tågade åt Skåne för att drifva bort danskarna, kom han den 5 febr. till Ousby och stannade där för att  samla trupper. Han posterade sitt folk dels vid Sibbarps bro och skans, som han lät besätta med ett regemente, och dels vid Hönjarums bro och skans. Han var glad att danskarna icke redan besatt dessa båda pass, som i strategiskt hänseende voro så viktiga, ty då hade han måst gå tillbaka och genom Halland tåga åt Helsingborg, sedan han fått en armé samlad af 9 regementen till häst och 10 till fots, bröt Stenbock den 12 febr. upp från Ousby och gick med den öfriga hären åt Broby o.s.v. En bonde från Ousby socken gjorde sedan Stenbock viktiga tjänster.Olof Tranæus bondson från Värmland, var skolrektor i Lund och blef 1722 kyrkoherde här. Som pastor på landet ville han fortsätta skollärareyrket och höll i Ousby prästgård en pension för ynglingar. Han utgaf böcker och presiderade vid prästmöte samt föreslogs till professur. Men han lär också ha arbetat nitiskt i sitt prästerliga kall. Han önskade sig ett biträde och erhöll 1724 Joh:s Sundius, som sedan blef kyrkoherde i Allerum och var en af sin tids allra bästa präster. Vice pastor i Ousby under prosten Traneus' sjuklighet, som varade från 1733 till hans död 1751, var prästsonen från Glimåkra Nils Angelin, en man som synes ha ifrat mest för sin egen ära. Klockare i Ousby var på den tiden M. Rydeberg.
1738 dog biskop Ryddlius i Ousby prästgård, där han under en resa tagit in hos sin vän Traneus och där insjuknade. H. P. Lorich, en både lärd och rättsinnig man, hade varit docent i Lund och var rektor i Malmö, då han 1752 blef kyrkoherde i  Ousby och Loshult. Han presiderade vid prästmöte 1758, hvarefter han erbjöds teol. doktorsvärdighet, hvilken han af blygsamhet undanbad sig. 1762 tog han transport Hjärsås och blef sedan häradsprost. BI. a. utgaf han i tryck en likpredikan öfver kyrkoherde Cronholm i Glimåkra. Pastorsadjunkt i Ousbv var i 20 år Petrus Scherström, som 1771 blef kyrkoherde i Hörröd af Gärds härad. Klockare i Ousby var från 1744 Isak Pihl, från 1779 hans son Carl Johan P. och från 1812 dennes son Nils Henr. P. som blef  präst och länge var vice pastor i Ousby, där han länge ihågkoms med aktning, samt blef stamfar för prästsläkten Pihl.
Jöns Lind, kaptensson från Karlskrona, var pastor å Lofön vid Stockholm och tog 1763 transport till Ousby. Han var intresserad af Sveriges historia och utgaf skrifter i detta ämne, ägde ett stort bibliotek samt en samling porträtter och mynt m. m. Enligt Cavallin var han också en god församlingslärare, som i lära och lif bevisade sig som en värdig präst. Några bönder plägade sitta å kyrkvallen och röka tobak, sedan gudstjänsten börjat, men Lind gick ut medan tron sjöngs och dref in dem i kyrkan. På sina resor inom pastoratet plägade han rida: och ådrog sig på en sådan färd en sjukdom, som 1785 slutade hans lif. En af hans söner blef justitieråd och adlad von Lindencreutz.
|
|
|
|
