Han dök upp under en period i livet när mycket kändes jobbigt, tuppen. Strax före jul bara stod han där, i ett hörn med sånt som butiken ville bli av med för halva priset. Påskdekorationer är ju inte något man förväntar sig i julhandeln och det var väl just därför han skulle bort. Jag föll direkt.

Hemma stod han sedan ouppackad, inslagen i papper i sin påse, som ett tecken på hopp om en ny gryning:  När påsken kommer ska livet ha vänt mot ljus, ja det ska kunna få återuppstå. Något nytt ska få ta vid. Och vid påsktid, när han väl stod på bordet, hade mycket just också förändrats till det bättre. Det var nog inte så mycket tuppens förtjänst men så enkel är jag, att varje påsk när jag lyfter upp honom ur kartongen igen, blir jag glad över livet som jag har.

Det är något med påskens alla ägg, kycklingar, höns och tuppar. Det är gammal logik, att hönsen börjar värpa mer under våren och eftersom man förr sparade äggen och inte åt dem under fastan, fick man ett rejält äggöverskott inför påskfirandet. Kopplingen mellan påsk och hönsfåglar är ganska naturlig. Men de betyder ju mer än så.

På många håll sitter det en tupp högst upp i kyrkans torn, ofta gjord i något glänsande material och med funktionen som vindflöjel. Tuppen är en kristen symbol som vill hjälpa oss att komma ihåg att stå upp för vår tro och lita på att det finns en ny gryning på mer än ett sätt. Han vill ’kuckelikua’ oss vakna i våra liv som kristna, skulle man kanske kunna säga. Som vindflöjel ställer sig kyrktuppen alltid rakt upp mot vinden för att påminna om att vi ska våga kämpa mot ondskans krafter och stå upp för det goda.
Tuppen är också en symbolisk väktare som håller ett öga på församlingen från sitt torn.

I bibeln möter vi tuppen i ett enda sammanhang och det är just i påskens berättelse.
När Jesus har blivit tillfångatagen och förhörs, följer hans vän Petrus med på avstånd. Petrus hamnar på översteprästens gård och försöker hålla sig anonym där i mängden av människor som liksom han värmer sig runt en eld. Men han blir igenkänd och tre gånger får Petrus på olika sätt frågan om inte han också var med den där mannen från Nasaret som nu förhörs.
Petrus som lovat Jesus att han ska följa med honom vad som än händer, förnekar det totalt.
I samma ögonblick som han säger ’Nä, jag känner inte honom’ för tredje gången, hör han en tupp gala. En ny dag börjar och när han där i gryningen inser sveket mot den han lever så nära, rasar Petrus ner i ett hål av bottenlös förtvivlan.

Det är få av oss som lever våra liv utan att någon gång uppleva förtvivlan – antingen för att vi själva orsakat den eller för att den bara drabbar oss. I förtvivlans mörka natt är längtan till en ny gryning, till morgonljus och ett förvandlat liv, ibland det enda att hålla fast vid.
Att även ägget är en kristen symbol, är lätt att förstå. Ägget står ju för nyfödelse, nytt liv. Det passar bra ihop med påskens firande av att Jesus dödas och får liv igen. Ägget blir en bild av graven som vid rätt tidpunkt öppnas och ut ur den kommer liv, samma liv men ändå förvandlat. 
Kycklingen innanför äggskalet är densamma innan och efter den har kommit ut ur sitt ägg, men tillvaron är helt annorlunda.

Petrus lever med sin förtvivlan och sorg, både över sitt eget misslyckande och Jesus död. En dag får han möta honom igen och hans tre förnekelser möts av Jesus med att Petrus blir upprättad tre gånger och får ett uppdrag för sitt liv.

Ur mycket av det som gör oss förtvivlade, kan nytt liv växa. En del kan vi aldrig ändra på men annat kan i takt med att tiden går bli till både upprättelse och nya vägar. Vi lever samma liv men ändå förvandlat.

Om du liksom jag plockar fram en tupp i påsk, minns då att han vill visa på hoppet. Han vill påminna dig om det du tror på och att det är värt att vända sig upp mot vinden och kämpa mot det som är ont. Han vill påminna om att det finns Någon som är med dig, från livets djupaste mörker och ut i vårljuset.

Gisela Pernrup
Präst i S:t Johannes församling

Stilla veckan och påsk

Gudstjänster i april

Verksamheter

Kultur

Varje vecka hör vi talas om sprängningar och skjutningar. Vi hör om barn som dör i krig runt om i världen. Om unga människor som lever i utanförskap och som samhället har svikit. Bakom varje barn finns det anhöriga vars liv traumatiseras. Hur kan vi dela sorgen över barnen? Hur kan våldet brytas?

I utställningen "Pietà - älskade unge" får du se verk av konstnärerna Susanna Arwin, Mats Hermansson, Maja Lindén, Axel Trumpfheller, Klara Edstrand, Kristina Skantze och Stig Bengtsson.

Söndag 13 april kl. 12.30

Välkommen till ett samtal om hur kyrkan och samhälle kan dela sorgen över barnen och de unga som dör och har hamnat i utanför tillsammans med skolkurator Sophie Jonsson, diakon Ebba Älverbrandt, konstnären Maja Lindén och sångaren och kompositören Mikael Wiehe samt präst Helena Myrstener.

Vernissagen startar kort efter att högmässan avslutats, i samband med kyrkkaffet.