Först ut var Marcus Apelqvist som har en nyinrättad tjänst som fastighetsansvarig. Han har tidigare arbetat som fastighetsförvaltare på olika bolag. Marcus är redan i full gång med att bland annat ansvara för reparation av taket på Mikaelsgården, något som du kanske har sett om du åkt förbi gården? Marcus bor med sin familj i Bomhus, Gävle och han tillbringar gärna tidiga morgnar på gymmet.

I nära samarbete med Marcus arbetar Tomas Larsson, fastighetsvaktmästare. Till skillnad mot övriga vaktmästare har Tomas ett särskilt ansvar för underhåll av byggnader. Här är det alltså inte tal om någon tumme mitt i handen. Tomas bor med sin familj i Gävles citykärna och kommer att röra sig friskt mellan de olika platserna i vårt pastorat, så honom kanske du ser i bil längs våra vägar.

Tummen mitt i handen påstod sig däremot nye komministern Ted Åslund Råberg ha. Han kommer däremot garanterat att ha god tumme med församlingsborna! Ted kommer från Luleå, har närmast bott och arbetat i Ulricehamn men bor nu med sin familj i Uppsala. Ted kan man alltså (förutom i kyrkorna och på gårdarna) möta på tåget mellan Gävle och Uppsala.

Vi säger varmt välkommen till Valbo-Hedesunda pastorat till dessa tre!

Vi har haft möjlighet att smyga igång utdelningen i kyrkor och övriga lokaler men nu i helgen delas bladet ut till alla hushåll i pastoratet. Läs om fröbomber, drop-in-vigsel, gröna skyltar, solceller, Frälsarkransen, Själkänsla med mera....

”Stig upp och ät, annars orkar du inte hela vägen”
 

Det är ängelns ord till en misströstande Elia som vi kan läsa om i en av söndagens texter. Elia befinner sig på flykt, jagad av en hämndlysten drottning Isebel. Han är trött och sliten och till sist vill han bara ge upp och önskar sig död. Då kommer ängeln med föda både för kropp och själ. Elia blir påmind om vad som krävs för att hålla i längden.
 

Detta är en påminnelse vi alla kan behöva lite nu och då. Om vi ska orka hela vägen, om vi ska orka med att kämpa i livet, då behöver vi också fylla på förråden. Fastetiden kan vara en bra tid att fundera på hur man fyller på sina förråd. Vad behöver jag ”äta” för att orka hela vägen?
 

Härom veckan kunde vi se alla de tusen som kämpade sig igenom Vasaloppet, i år med ganska tuffa förhållanden. För att klara av hela sträckan, då behövdes det att man åt och drack en del längs vägen. Jag skulle tro att alla hejarop också gjorde färden lättare.
 

Vi behöver se på livet som ett långlopp. Det går inte att bara rusa fram, det kräver tålamod och kämpatag. Vi behöver fylla på för att orka hela vägen och med hjälp och uppmuntran från andra så går det så mycket lättare.