Vad finns det att se fram emot i november, när dimman lägger sig tjock som ärtsoppa eller regnet med vindens hjälp forsar mot en från sidan? När mörkret ligger över oss från sen eftermiddag till tidig förmiddag?

Jag har alltid gillat att leka kurragömma. När jag var liten var det spänningen i att hitta det perfekta gömstället och hoppas att man inte skulle bli hittad först och samtidigt inte heller bli bortglömd och ohittad kvar på slutet… Eller att hitta på kluriga sätt att hålla sig undan för att kunna springa fram i ett obevakat ögonblick och ’dunka sig’ om det var dunkgömme.
När mina barn var små och vi lekte kurragömma var det lika roligt att låtsasleta efter dem (eftersom de var så dåliga på att gömma sig) och se glädjen över att bli hittad i deras ögon som att bli hittad av dem och se lyckan över att de hade löst ett klurigt uppdrag.

Med konfirmander har jag ofta illustrerat bilden av Gud som vi möter i Psaltaren 139, med att leka kurragömma: ’Om jag står eller sitter, vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker. Om jag går eller ligger ser du det…Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand.’

Var vi än är, hur svårt det än är, hur det än ser ut där vi är, finns Gud där. Det finns en som inte slutar leta efter oss hur bra vi än lyckats kurragömma oss.
Psaltaren 139 är något jag verkligen ser fram emot i november för den hör ihop med söndagen före Domssöndagen som vi i år firar 17 november. Det är så mycket trygghet, hopp och Gudsnärvaro i den. Och ljus, just när vi behöver det som allra mest:
’Och om jag säger, mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus.’

Så – låt oss ta in november genom att lyfta blicken, ’hitta’ varandra om igen i alla våra olika sammanhang och ta emot allt ljus vi kan i höstmörkret medan vi litar på att Gud är här.
’Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand.’

Gisela Pernrup
Församlingsherde i S:t Johannes församling
 

Viktigt att känna till

I S:t Johannes kyrka finns tre kyrkklockor. De göts alla år 1906 och har med andra ord haft sin plats i kyrkans torn ända sedan den invigdes.
Klockorna ringer i samband med gudstjänster och konserter samt vid själaringning när församlingsbor avlidit och är ett självklart inslag i stadens ljudmiljö.
 
Måndagen den 11 november stängs S:t Johannes kyrkas klockor av för en tid som sannolikt blir 1,5 år. Detta görs i samband med starten av nästa etapp i kyrkans fasadrenovering som är kyrktornet. Under förberedelserna inför renoveringsstarten har det upptäckts att konstruktionen som klockorna hänger i behöver stärkas upp.

Tisdagen den 29 oktober spelades kyrkklockorna in för att ljudet ska gå att använda i samband med gudstjänster, själaringning och annan verksamhet. Klockklangen kommer enbart att kunna höras inne i kyrkan.

S:t Johannes kyrka ser fram emot att få fylla stadens brus av klingande kyrkklockor igen under 2026!
Och för dig som känner att abstinensen efter klockornas klang blir för stor, finns här en film där de både syns och hörs: Klockorna i St Johannes kyrka i Malmö
 

Gudstjänst

Händer i församlingen

Kultur

Så var det dags för den period på året som väcker så mycket känslor - julen. Den kan vara alldeles underbar men även jobbig, stressig och en sorgsam tid. Från sista helgen i november fylls kyrkans valv med välbekanta och en del mindre bekanta sånger och psalmer, och ger dig möjligheten till en stunds paus.

Du hittar alla julens konserter på hemsidan.