Den 22 oktober höll Patricia Mungcal ett föredrag vid Malmö universitet med titeln Empowering People, Upholding Dignity. Föreläsningen arrangerades i samverkan mellan Act Svenska kyrkan, Malmö universitet och masterprogrammet Leadership for Sustainability.
Patricia har flera betydelsefulla roller, bland annat som Humanitarian Response Manager och Assistant Program Director vid National Council of Churches in the Philippines (NCCP). Men det är en annan titel hon själv lyfter fram: Enviromental Defender – miljöförsvarare.
Ordet försvarare antyder att det finns något som behöver skyddas, men också något att försvara sig mot. I Filippinerna handlar det om hot på flera nivåer.
Det första riktas mot miljön, genom omfattande miljöförstöring och exploatering av naturresurser. Det andra riktas mot människorna som försöker skydda den: miljöförsvarare, urfolk och andra lokalsamhällen som står upp för sin mark, sina rättigheter och sina livsvillkor.
Det var dessa frågor som kom att stå i centrum för Patricias föredrag.
Filippinerna är ett av de farligaste länderna i världen för Enviromental Defenders. Enligt Human Rights Watch, som hänvisar till organisationen Global Witness statistik, dödades eller försvann 17 miljö- och markförsvarare i landet under 2023. Det var det högsta antalet i Asien det året. Under de senaste elva åren har inget annat land i regionen haft fler dödade miljöförsvarare (Human Rights Watch, 2024).
Människor som försvarar sina rättigheter och sin miljö riskerar att utsättas för hot, trakasserier, kidnappningar och dödligt våld. Bland dem finns människor som motsätter sig gruvdrift och utvinning av mineraler, verksamheter som kan innebära stora ingrepp i naturen och lokalsamhällenas livsmiljöer.
Varför ser det ut så i Filippinerna? Och varför angår det oss här i Sverige och resten av världen?
En del av svaret finns i den gröna omställning som pågår globalt.
Filippinerna har betydande tillgångar av mineraler, däribland nickel, som är en viktig råvara i bland annat batteritillverkning. Länder och företag, inte minst i den rikare delen av världen, behöver mineraler för att utveckla ny teknik och minska beroendet av fossila bränslen. Samtidigt riskerar de människor som lever nära utvinningen att få bära en oproportionerligt stor del av kostnaderna.
Patricia vänder sig till publiken och ställer en fråga som sammanfattar den grundläggande konflikten:
Development for whom? – Utveckling för vem?
Tystnaden och våra nickande huvuden talar sitt tydliga språk.
Lantbruket i Filippinerna har en avgörande betydelse för landets befolkning, både som källa till matförsörjning och som den största drivkraften för sysselsättning på landsbygden. Så vem tjänar på omställningen? Och vad händer när omställningen bygger på utvinning som sker på bekostnad av människors rättigheter, hälsa och försörjning?
En omställning som ska bidra till en hållbar framtid behöver också ta hänsyn till människorna som lever där naturresurserna finns. Annars riskerar ambitionen att skapa en grönare värld att driva på exploatering och ökade orättvisor i världen.
Patricia växlar skickligt mellan att lyfta fram de senaste siffrorna om klimatkrisen, tala om situationens allvar och berätta om de insatser som görs för att hjälpa människor som drabbas.
I Filippinerna får människor i utsatta områden stöd genom bland annat Act Svenska kyrkan.
Patricia, som själv arbetar för NCCP (National Council of Churches in the Philippines), beskriver kyrkornas roll som helt avgörande i drabbade områden. Det handlar både om att ge humanitärt stöd och att stå upp för ursprungsbefolkningens rättigheter – men också om att sätta press på makthavare och kräva förändring.
Det kan vara svårt för oss i det mer sekulariserade Sverige att fullt ut förstå vilken kraftfull inverkan på makthavare som kyrkan kan ha i länder där tilliten till kyrkan är stor.
Kyrkornas roll handlar därmed inte bara om att lindra konsekvenserna av katastrofer, utanockså om att stå upp för klimaträttvisa.
