Söndag 18 oktober 18.00 blir det kanske svårt att sitta still i kyrkbänken i Hedesunda kyrka! Då får vi lyssna till Anyelin Diaz Oviedo, sopran och Stellan Alneberg, piano, som framför kubanska sånger, romanser, operetter med mera när det är dags för Musik i höstkväll.

Anyelin är född och uppvuxen på Kuba där hon studerat musik.Hon har även utbildat sig på Operahögskolan i Stockholm. Nu bor hon i Gävle där också välkände pianisten och dirigenten Stellan Alneberg bor och verkar.
 

 

Kristina "Kicki" Rossander Palm har tidigare arbetat i pastoratet, både som förvaltningsassistent på pastorsexpeditionen och som säsongsanställd på Forsbacka kyrkogård. Nu är hon tillbaka på en tjänst som administrativt chefsstöd. 

Kicki är född och uppvuxen i Hamrångebygden där hon nu åter också bor. Hon älskar att vara i skog och mark och flera älgar har fällts genom åren, även om geväret numera är undanlagt. Dock finns en tydlig "skogstradition" kvar och det är att tillsammans med byalaget bygga upp och sköta en kolmila under Kristi Himmelsfärd varje år. 

Ett annat stort intresse, och färdighet, är att baka. "Det är nästan som terapi" säger Kicki som under några år runt millenieskiftet drev Kicki´s Konditori i Bergby.
 

 

Jag vill ge dig o Herre min lovsång, 
jag vill tacka med skönaste ord 
för din kärlek och nåd som är gränslös, jag vill tacka för allt gott du gjort.

Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig, där var ton skall en hyllning till dig bära. Och i dagar av glädje och dagar av sorg vill jag leva var dag till din ära. 
 
Ingen annan är värd att besjungas, endast Du, Herre, äger min sång, och i himmelens gyllene salar skall jag prisa dig evighet lång. 
 
Och om sången nån gång skulle tystna eller störas av oro och strid, Herre öppna på nytt mina ögon, så jag ser att hos dig är min frid. //Sv psalm 702 
 

Tacksägelsedagen bär lovsångens tema. Lovsång är mer än ord och sånger. Lovsång är också ett sätt att leva – att med tacksamhet se det goda, det som vuxit fram mellan människor och det som är möjligt när vi hjälps åt. 

I evangeliet hör vi hur lärjungarna, fyllda av glädje, prisar Gud för allt de sett och upplevt. Och när några vill tysta dem svarar Jesus: ”Om de tiger kommer stenarna att ropa.” 

Jag tänker att lovsången alltid hittar sina vägar. Den finns i psalmer och gudstjänster, men också i möten mellan människor, i omsorg, skratt, gemenskap och i den stilla handling som säger: Jag ser dig. Jag bryr mig om dig. 

Kanske är det just detta Jesus menar när han säger att stenarna annars skulle ropa. Att det finns så mycket gott, så mycket nåd och så mycket kärlek att tacksamheten till slut måste få en röst. För lovsången fortsätter. I sångerna, i mötena, i omsorgen om varandra. Ja, kanske till och med i stenarna längs vägen. 

//Anna-Lena Hyson, diakon