Jag är en otålig typ. I tanken befinner jag mig ofta timmar, dagar eller veckor framåt i tiden, och hjärnan fylls av tydliga och detaljerade bilder av hur saker kommer att bli. Såhär tiden före jul sitter jag i fantasin redan vid julbordet, deltar i midnattsmässan och skålar in det nya året. På så vis platsar jag kanske bra i kyrkan, där vi ofta behöver planera flera steg i förväg.
 

En klok person har beskrivit advent som kyrkoårets stilla andetag. Tiden då ljusen tänds ett efter ett. Vi hade kunnat trycka ivrigt på ljusknappen för att lysa upp hela rummet på direkten. Men istället låter vi ljuset smyga fram och gradvis skingra decembermörkret.

Det finns ett gammalt uttryck som heter att bida sin tid. Och det är väl detta som adventstiden går ut på; att avvakta, invänta. Jag läser på nätet att ordet har sina djupaste rötter i indoeuropeiskans begrepp bhidh, som också gett upphov till latinets ord fido. Det betyder ”jag litar”. Att vänta och att lita - sambandet känns helt logiskt såhär i advent.
 

Förhållandet mellan nuet och framtiden beskrivs i kristen teologi som ett ”redan nu men ännu inte”. För mig som prästkandidat har uttrycket blivit särskilt påtagligt den senaste tiden. Redan nu provar jag min kaftan (bättre begagnad) i syateljén, för att anpassa den till min figur. Men jag ska ännu inte bära den. Redan nu övar jag nattvardsbön och förlåtelseord, men ska ännu inte uttala dem vid mässan. Redan nu planerar jag träffar med vårens konfirmander, men jag har ännu inte mött dem.
 

Snart kommer en efterlängtad nystart för min del. Den innefattar både avsked av fina vänner i S:t Johannes församling och nya bekantskaper och kollegor i min kommande missivförsamling.

Snart kommer också en nystart i hela världens berättelse, när Gud visar sin närvaro på ett alldeles nytt sätt, genom ett litet barn.

Snart, mycket snart, kommer något annat. Något nytt. Men inte än. Låt oss vila i väntan och tillit. Låt oss bida vår tid.

Kerstin Weman Thornell
Prästkandidat i S:t Johannes församling

Verksamheter

Kyrka i ett större sammanhang

Den 1–14 oktober samlades teologistudenter från reformerta kyrkor från hela världen på kyrkomötet, Global Institute of Theology (GIT) 2025, i Chiang Mai, Thailand, för att leva tillsammans, dela tro och fördjupa sig i teologi ur ett interkontextuellt och ekumeniskt perspektiv.

Emma Jansson som är präst i S:t Matteus kyrka, S:t Johannes församling, var den enda deltagaren från Europa bland de cirka 40 studenterna.

”Jag tar med mig från resan Kristus närvaro i människor runt om i världen, deras sätt att vara i sin tro och deras frågor kring rättvisa. Tron ska alltid ha sitt fokus på de sårbara och marginaliserade. Jesus såg dem – och hur han såg på dem. Vi får tänka på att inte ha för en bekväm tro och luta oss tillbaka, utan stå i solidaritet med människor i hela världen.”.

Läs mer om hennes spännande och lärorika resa på hemsidan.

Act Svenska kyrkans julkampanj

När kriget nådde Bakhmut i Ukraina tvingades Vira och hennes man lämna allt – hemmet, tryggheten, minnena. De fick bara ta med en väska. De valde sina katter.

Efter en farlig flykt via Dnipro nådde de Lviv, utmattade efter veckor i skyddsrum utan el eller vatten. Det största traumat var inte huset som förstördes – utan att de trodde att de förlorade alla sina fotografier. Men mirakulöst räddades fotoalbumen av en vän. En liten seger i mörkret.

I dag arbetar Vira som socialarbetare i Lviv. Där hjälper hon andra som tvingats fly. Hon vet vad som krävs för att börja om – och hur viktigt det är att få känna hopp.

”Folk säger att jag räddar andra. Men i själva verket räddar jag mig själv.”

Act Svenska kyrkan stödjer projekt som det som Vira är engagerad i – där människor får kraft att hjälpa sig själva och varandra. Varje gåva gör skillnad.

Ge en gåva till Act Svenska kyrkans arbete i Ukraina och andra delar av världen. För människor som Vira. För framtiden. Sprid ljus i mörkret.
 

Gudstjänst

Kultur