Gud, ge mig tålamod. Helst NU!
 
 Tålamod är en dygd. Så bestämdes det under medeltiden. En av sju dygder. Det kan ni googla på sedan…
 
Tålamod betraktas av många som en eftertraktansvärd egenskap. Tålamod är förmågan att kunna utstå väntan, förseningar eller svårigheter med bibehållet lugn. En tålmodig person kan hantera yttre stress utan att hänfalla åt okontrollerade känslosvall.
 
En bra dag besitter jag egenskaperna. Andra dagar kryper demonerna från de sju dödssynderna fram. Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja.
 
Det finns alltså en demon knuten till varje dödssynd som jobbar hårt för att fresta oss. Fastslogs också på medeltiden. En väns farmor sa en gång att ”det är ju lätt att vara dygdig när man aldrig frestas”. Synden, när vi missar målet, är destruktiv eftersom den isolerar oss. Från det gudomliga, förstås – men också från det mänskligt gemensamma, vill säga: från det samhälleliga. Synden är asocial.
 
För balansens skull så borde det då också finnas en ängel knuten till varje helig dygd. Till den där Tålamodsängeln ängeln behöver då jag vända mig emellanåt. Tålamodsängelns motsats är Vredens demon.
 
Vet ni, jag har lite knepigt med balansen dem emellan, för de ska ju ställa det goda mot det onda och mitt problem är att jag inte alltid anser att vrede är av ondo. Den heliga vreden är vad som skapar de förändringar som behövs göras i världen. De förändringar som behöver göras i livet.
 
Var uppmärksamma på vart vindarna blåser i samhället och i ditt liv. Var aktivt närvarande i livet. Var vaksam, gör gott, lev i kärlek och håll din tro levande i väntan på Gud. Bearbeta, be och arbeta, håll fast vid din tro även då Gud dröjer.
 
Ibland när vi läser texterna i slutet på kyrkoåret, de som handlar om tidens slut, så är de väldigt dramatiska. Kanske pekar inte profetiorna på jordens undergång där allt faller samman. Kanske pekar profetiorna på en värld där allt faller på plats?
 
//Anna-Lena, diakon