Vad har Bibel-Jesus och Barnboks-Astrid gemensamt?
 

Jesus gjorde sina lärjungar till människofiskare och Astrid Lindgren lär ha sagt att en bra bok ska vara som en fet gädda.
 

Inledningen behöver hugga tag i läsaren, precis som en gäddas vassa tänder gör. Sedan följer något som behöver vara späckat med innehåll, fylligt som en fet buk på fisken. Avslutningen bör bestå av en kraftig snärt, som av en fiskstjärt.
 

Ett av världshistoriens mest berömda tal har formen av en gädda.

Inledningen hugger tag i de som sitter på berget och lyssnar till Jesus som pratar. Han kopplar ett grepp genom det oväntade: Saligprisningarna. Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det. Orden i sig är inte nog, men kan leda till ett tillstånd av lycka och frid.
 

Buken fyller han med vägledningar och uppmaningar som; vi skall älska våra fiender, be för dem som förföljer, ge och be i det fördolda, inte samla skatter på jorden utan söka hans rike först. Det finns en tydlig uppmaning att inte döma, för så som vi dömer andra, så skall vi själva bli dömda. Och allt vad vi vill att människor skall göra för oss, det skall vi göra för dem. Det är svårt att få buken fetare än så. Det är helt enkelt grymt fett.
 

Efter en vass käft och en fet buk kommer snärten från stjärten. Den av oss som låter bli att döma andra människor, som har mer djup än yta, som använder sin tid och begåvning för att välsigna andra, oavsett hur man själv blir bemött. Allt du vill att andra ska göra för dig det ska du också göra mot dem. Hur svårt kan det egentligen vara?