Så kom den igen, fastan. Tiden på året då jag brukar försöka se över hur jag lever mitt liv. Kanske inte just vad gäller mat och träning, det får liksom bli som det blir, utan mer i övrigt exempelvis hur jag spenderar min tid.

De allra flesta av oss har ju någon form av arbete eller aktivitet som tar stora delar av våra vakna timmar och som kanske inte direkt är möjligt att välja bort, så att säga ett nödvändigt ont (eller för den delen gott).
Men de där övriga timmarna – de som inte är förutbestämda för hur de ska spenderas – vad gör vi med dem?

Personligen kommer jag ofta på mig själv, och flera i min omgivning, med att lätt hamna i mobilens eller skärmarnas våld.
En skärm som tänds, kanske ett pling eller en vibration så är blicken snabbt där och fingrar som sträcker sig mot målet. Men vad ger det mig egentligen?
Ibland kan det ju vara ett meddelande från en vän eller någon familjemedlem, men oftast är det någon notis om ett mejl och vilka fantastiska erbjudanden just den butiken har eller så är det notiser från någon av mina sociala medier.
Ett tryck på skärmen så landar jag mitt i flödet och matas med intryck – texter, bilder och videos – en del väldigt roliga, en del tänkvärda men det allra mesta är ren skit, om man får uttrycka sig så.

Så varför väljer jag att sitta och scrolla igenom all den där sörjan med enbart små ljusglimtar? En mycket bra och tänkvärd fråga som jag alltför ofta ställer mig. I många fall tror jag att det handlar om tristess eller kanske egentligen mer en inre stress – rädd att missa något – och att jag inbillar mig att det ska ge något mer… Det har dock väldigt sällan hänt hittills, men det har blivit en dålig vana som känns svår att bryta.

Därför har jag bestämt mig att denna fastetid ska jag ha skärmdetox för sociala medier, eftersom det är där jag spenderar det mesta av min skärmtid utöver jobbet.
Jag inbillar mig inte att det kommer att bli enkelt, men känner mig lite trött, både på mig själv och systemet, och vill verkligen få till en mer energigivande och berikande vardag.

Hur ska jag då gå till väga?
Jo, för att inte lockas till att ströscrolla så kommer jag att sätta tidslås på mina sociala medier och sedan en tidsgräns för hur länge jag får använda dem per dag.
Som ett komplement till min skärmdetox så har jag lovat mig själv att inte köra ner min ”duktighet” i halsen på någon… Det är ju så lätt som nyfrälst att vilja berätta för allt och alla hur de ska hantera sitt skärmanvändade m.m. - för jag har ju hittat mitt sätt.

Men jag ska inte vara så naiv och tro att jag har kommit på en universallösning eller att mina nya vanor kommer att hålla i sig även efter fastan. Vägen framåt är inte spikrak utan kommer att kantas av branta nedförsbackar och ännu brantare uppförsbackar, kraftiga svängar, några smågupp, lite raksträcka och ibland en eller annan spik som får luften att gå ur.

Men varför gör jag detta då och vad hoppas jag få ut av det?
Jo, jag hoppas kunna vara en förebild för mina barn, och kanske även för någon annan. Skärmen måste inte vara det viktigaste eller ha en självklar plats i livet – det är okej att vara onåbar (lär få äta upp det när barnen blir större) och faktiskt leva livet på riktigt, i den fysiska världen.
Och det får mig att tänka på Fastlagssöndagens rubrik Kärlekens väg. Jag gör inte bara det här för min egen skull utan lika mycket för mina barn. Jag vill vara en motvikt till vad som anses som normalt och erbjuda något annat - en plats där skärmen inte är central utan där annat får lov att stå i centrum. Och det är okej om det ibland bara blir "Good enough!"

Therese Riandebäck
Informatör i S:t Johannes kyrka

Jag började i november 2019, så det borde ju bli lite mer än 5 år då - tiden har verkligen gått fort!

Men vad ska du göra nu istället?
Jag kommer att gå vidare till Svenska kyrkan Malmös nya internsupport och hantera alla möjliga frågor inom IT, ekonomi, HR, fastighet och kommunikation samt ta fram lösningar för de problem som kommer in samt delegera uppdragen vidare vid behov. Jag har redan jobbat lite i den nya rollen under februari och det har varit väldigt roligt och lärorikt så jag ser verkligen fram emot mitt nya uppdrag!

Men vad spännande! Då kommer du mest troligen att ha fullt upp. Vad har varit roligast/mest lärorikt under din tid i S:t Johannes kyrka och församling?
Det roligaste har varit att lära känna alla kollegor, men jag skulle säga att hela processen har varit lärorik eftersom jag har fått lära mig så mycket om allt. Det är verkligen jättesvårt att bara välja en sak så jag vill även lyfta att jag lärt mig att tagga ner - att liksom inte hela tiden vara på språng utan att verkligen ta mig tid för de som finns runt omkring - både kollegor, våra frivilliga och våra besökare - helt enkelt ta mig tid för människor.

Vi önskar dig ett stort lycka till och du är alltid välkommen på besök!
 

Hej Joar och välkommen till S:t Johannes kyrka och församling! Nu är vi ju nyfikna - vem är du och vad har du gjort tidigare?
Jag är en nybliven 31-åring som är född och uppvuxen i Malmö och som nu bor i Kirseberg tillsammans med min sambo. Jag har ägnat mig åt lite olika saker men framför allt jobbat som barnskötare på olika förskolor de senaste 10 åren. Jag har även sysslat med musik, inspelning och (o)ljud nästan hela mitt liv. 
 

Men vad roligt, men hur kommer det sig då att du sökte dig till kyrkan och S:t Johannes?
Jag har jobbat som timanställd vaktmästare i S:t Johannes sedan november förra året, så en del av er har säkert träffat mig redan, och jag insåg vilken betydelsefull plats denna kyrka är för Malmös befolkning. Tillgängligheten är stor och utbudet på musik och kultur är brett och mångfacetterat. Det är mycket folk i rörelse. Stabila och bra kollegor. Jag trivs helt enkelt väldigt bra här. Så det var ingen tvekan för mig att söka när möjligheten till fast tjänst dök upp.
 

Kultur

Gudstjänst

Verksamhet

Vad händer i församlingen?